De flesta barn och ungdomar kommer till teatern genom skolans försorg. Lärarnas och övriga vuxnas inställning till teater är därför av stor betydelse. Skolelever förknippar tidigt teater med skolans och vuxenvärldens krav på fostran och nyttan av kunskap. De vet att de ”bör” lära sig något på teatern. Ibland är det lätt att dra förhastade slutsatser av stämningen i salongen.
Vi tror gärna att tysta elever är mer intresserade än de som reagerar mer högljutt. Men skenet kan bedra. En på ytan orolig publik kan vara mer intresserad och engagerad än den tysta. Skratt kan bero på nervositet eller på att föreställningen snuddar vid tabun eller pinsamheter. Det kan spridas oro i salongen när teatern handlar om berörande situationer och starka känslor. Och ibland kan reaktioner i salongen vara riktade mot kamrater, lärare eller själva situationen – inte nödvändigtvis mot föreställningen.
Respektera varje elevs syn på föreställningen – lyssna på dem som vill diskutera. Några vill kanske ha sina upplevelser för sig själva, åtminstone direkt efter föreställningen.
”Jag blev så starkt berörd att jag hade en obehagskänsla i kroppen efteråt! Efter föreställningen ville jag inte riktigt prata om pjäsen, tills känslorna hade lagt sig.”
(Ung scen/öst, 2005)
Unga röster om teater
Teater kan skildra vad det är att vara människa, livet, döden, kärleken, samhället – allt det som upptar unga människors tankar och känslor. Därför kan teatern också utmana och ställa frågor. Inlevelsen och insikten i det som sker på scenen kan stärka självkänslan. Åsikterna om tea-ter går ofta starkt isär:
”När vi gick därifrån var nog den allmänna uppfattningen att den var konstig. Några tyckte att den var dålig, medan andra var helt fascinerade och uppfyllda av den. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tycka, men jag hade fått en aha-upplevelse – kan teater vara så här? Den väckte lusten att se fler teaterpjäser eftersom det verkade finnas så mycket nytt att upptäcka.”
(Ung scen/öst, 2005)
Att tala om teaterns verkligheter
Upplevelse och inlevelse kan ge jordmån för diskussion och reflektion. Under efterarbetet kan man exempelvis diskutera pjäsens handling och om innehållet känns angeläget – varför är det aktuellt? Eller varför inte?
Ofta är det ett bra avstamp att tillsammans försöka formulera och beskriva det man sett och upplevt – kanske genom att var och en (eller de som vill) får berätta om något i föreställningen som man särskilt minns. Ibland säger eleverna att de inte ”förstått” – då kan en minnesrunda vara ett sätt att sätta ord på upplevelsen. Och allt kanske inte behöver vara begripligt, utan kan bara vara just en upplevelse eller en känsla, som när man lyssnar till ett musikstycke. Olika personer ”förstår” olika – det är en utmärkt grund för att bryta sina tankar och åsikter mot andras. Ofta är det berikande och fördjupande att tillsammans försöka beskriva det man tycker en föreställning handlar om.
Ung publik diskuterar ofta vad som uppfattas som verkligt eller inte på teater, om det som verkar ”konstigt” i betydelsen inte verklighetstroget. Men ofta är det den ”inre” trovärdigheten som är viktig – om handling, roller och situationer upplevs som trovärdiga. Det finns föreställningar som inte försöker vara ”verklighetstrogna” på ytan, utan som använder symboler, musik, dans och bilder för att förmedla känslor och stämningar.
Teater och existentiella frågor
Ungdomar har ofta ingen teatervana och kan tycka att teater är ”konstigt” – samtidigt har det visat sig att ung publik ofta engagerar sig, kanske genom spontana kommentarer och reaktioner på en föreställning. Ofta handlar teater om stora frågor, relationer och existentiella ämnen – något som intresserar unga människor och väcker lust till diskussion. Barn och unga – liksom vuxna – relaterar teaterföreställningens innehåll och teman till sin egen verklighet. Teaterns förmedling av känslor och tankar får spegla den värld de själva lever i. Teater kan vara en plats för igenkänning och identifikation, empati och tröst. Låt teatern vara en utgångspunkt till att diskutera existentiella frågor.
Teater och samhälle
Teaterns bild av samhället jämförs med den egna samhällssynen och den unga publiken refererar teaterns gestaltning av en problematik till egna erfarenheter. Ung publik uppskattar teater som handlar om det som känns angeläget, som visar vad som ”är problem i samhället, så att folk förstår att det är ett problem, genom teater. För det är nästan bästa sättet att få fram det budskapet” (elevintervju ur Lund, 2004).
Många teatrar bjuder idag också in till interaktiv teater där elevpubliken får en betydligt mer aktiv plats och möjlighet till delaktighet i teaterhändelsen. Lita på teaterns förmåga att genomföra publikmötet. Låt teatern vara en utgångspunkt till att diskutera samhällsfrågor.
Den unga publiken
Ung publik idag är kompetenta kulturkonsumenter. Utbudet av musik och texter i skilda genrer liksom filmer, tv-program i en mängd kanaler samt informations- och kommunikationsteknikens världar sköljer över den unga människan i mediesamhället. Teatern erbjuder en unik kulturell mötesplats med sin specifika närvarokänsla av ögonblickets konst.
Ungdomars uppfattningar och upplevelser av teater skiljer sig ofta från vuxnas. Ungdomspubliken uppskattar i högre utsträckning än vuxna själva innehållet i dramat, utåtriktade handlingsförlopp, starka känslor och drastiska kontraster mellan komik och allvar. Det är viktigt att se teaterbesöket som något som kan vara intressant här och nu – utan biavsikter att fostra in unga i en rådande vuxensmak.
I en studie om ungas perspektiv på kultur (Ernst, Lorentzon & Wester, 2013) framgår att många ungdomar önskar ett varierat utbud. De vill utmanas mer i kulturaktiviteterna och önskar en större tillit till deras förmåga att tillgodogöra sig konstnärliga uttryck. Flera menar att det är roligt att analysera och diskutera teaterföreställningar eller litteratur i skolan. En elev formulerar sin syn på kultur såhär: ”Kultur för mig är lika viktigt som att andas. Om man inte skulle kunna höra musik, spela musik, se saker – det är ju en del av vår vardag. Det är vi.” Skolan har ett ansvar att erbjuda en mångfald konstnärliga uttrycksformer och främja det lustfyllda mötet med konsten, möjligheter till konstnärliga upplevelser och gärna också det goda samtalet som rum för tankeutbyten och reflektioner.
Innehållet är hämtat ur den uppdaterade lärarhandledningen Att öppna nya världar (2024).
Här kan du beställa tryckta exemplar av Att öppna nya världar.
