Vi älskar Taube. Ja, älskar är faktiskt rätt ord. Taubes låtskatt är en del av vårt kulturarv. En del av vårt vissångar-dna. Men idag känns den koloniala världsbilden och kvinnosynen och sjömansyrket förlegat och musealt. Vi väljer därför ofta bort att sjunga Taube. Och OM vi gör det är det på traditionellt vis, kanske i armkrok och allsång, eller med en stor dos ironi.
Vem är Flickan i Havanna? Vad händer om Fia i Arkadien slänger av sig kläderna i glättiga medsystrars sällskap? Och visst är blind förälskelse härligt, men kan den inte lätt tippa över och bli destruktiv? Vad är egentligen en sångmö? Och när är det egentligen läge för Maja att, liksom Evert, brista ut i sång i pur glädje över livets och naturens härlighet?
Vi har helt enkelt speglat oss i Taubes sånger för att se vad de kan berätta om oss idag. Välkommen till en feministisk upptäcktsresa.
För att vi älskar Taube.
SAGT OM VI OCH TAUBE:
“…en förtrollande föreställning, där tidigare idévärldar omkring manligt och kvinnligt ställs på huvudet och de båda artisterna öppnar för nya upplevelser och ’aha’-upplevelser. Det är skickligt och inspirerande.” - alba.nu
“Maja och Fia bjussar på sin ofullkomlighet och sårbarhet. Det är naket och gnistrande angeläget. Skört och vackert. Jag upptäcker förundrat att jag sitter och gråter till Flickan i Havanna.” - Publikröst
Medverkande
Sofia Ekberg
Maja Heurling
Konstnärligt team
Evert Taube, Sofia Ekberg, Maja Heurling, Viktoria Folkesson
