Efter morden på hennes föräldrar, båda förkämpar för demokrati, grundade Hafsat Abiola Kudirat Initiative for Democracy, en organisation som erbjuder utbildningar och ledarskapsträning för unga kvinnor från runt om i Nigeria.

Farida Azizi, Afghanistan
Under talibanregimens styre i Afghanistan kämpade Farida Azizi mot kvinnoförtryck och kvinnors marginalisering. På grund av de dödshot som riktats mot henne flydde hon sitt hemland och sökte asyl i USA där hon nu bor med sina två söner och verkar för kvinnors rättigheter och fredsbyggande i Afghanistan.

Anabella de Leon, Guatemala
Genom att skaffa sig en utbildning kunde Anabella de Leon lyfta sin familj ur fattigdom och har varit kongressledamot sedan 1995. Hon har utsatts för dödshot på grund av sin kamp mot korruption och för de fattigas, framförallt kvinnornas och ursprungsbefolkningens, rättigheter.

Marina Pisklakova-Parker, Ryssland
Trots enorma svårigheter lyckades Marina Pisklakova-Parker 1993 starta Rysslands första hjälplinje för offer för misshandel i hemmet. Hennes initiativ har nu vuxit till ett centrum kallat ANNA, en del av en koalition som har hjälpt över 100,000 ryska kvinnor.

Mukhtaran Mai, Pakistan
Som vedergällning för ett ’hedersbrott’ blev Mukhtaran Mai utsatt för en gruppvåldtäkt och tvingades att gå hem genom sin by med sönderrivna kläder. Hennes berättelse hamnade på förstasidorna världen över. Istället för att följa traditionen och ta sitt liv, ställde hon sina förövare inför rätta. Hon bygger nu skolor för att förbättra situationen för flickor och är en förkämpe för utbildning i sitt hemland.

Inez McCormack, Nordirland
Inez McCormack är engagerad i kvinnorätts- och människorättsfrågor, liksom frågor som rör arbete och social rättvisa. Hon är före detta ordförande för paraplyorganisationen för de irländska fackföreningarna och nuvarande ordförande för Participation and Practice of Rights Project, som hjälper utsatta att få tillgång till resurser och samhällsservice.

Mu Sochua, Kambodja
Som dåvarande minister för kvinnofrågor (en av endast två kvinnor i den kambodjanska regeringen) blev Mu Sochua 2005 nominerad till Nobels Fredspris, på grund av sitt arbete mot trafficking och sexslaveri i Kambodja och grannlandet Thailand.