Nyheter

  Nytt från Riksteatern

» 2010-03-02 Norouz/Newroz - stor festkväll för vårdagjämningen med standup, musik och dans
» 2010-03-01 Riksteaterns första premiär i Ghana – African Cinderella
» 2010-03-01 Scener ur ett äktenskap och Stirraren på turné
» 2010-02-25 Dövas berättelser får liv på scen i nyskrivna hotelldramat Nattgäster
» 2010-02-24 Engman och Medelius på turné med Elvisföreställningen Always on my mind
» 2010-02-23 Om livet på svenska anstalter i Lo Kauppis regidebut Bergsprängardöttrar
» 2010-02-17 Riksteatern presenterar Manifesto: en helkväll med hiphop för förändring
» 2010-02-04 När teater blir galenskap i nyskrivna komedin Två klassiker och en kändis
» 2010-02-03 Kim Anderzon på Riksteaterturné med rosade komedin Diva
» 2010-02-02 No tears for queers vann Årets Scen på gaygalan
» 2010-02-01 Spetsprojektets avslutande pjäs ”Nära livet” på Riksteaterturné

2010-03-02

Norouz/Newroz - stor festkväll för vårdagjämningen med standup, musik och dans

Den 21 mars firar 250 miljoner människor nyår eller Norouz/Newroz. I Sverige samlar firandet över 200 000 personer, främst iranier, kurder, afghaner. Trots att Norouz/Newroz är stort är firandet kontroversiellt både i Iran och Turkiet. Riksteatern firar Norouz/Newroz på sex orter i landet i samarbete med Initiativ Iran, Kulturföreningen Farhang och Göteborgs symfoniker m fl.

I Stockholm, Göteborg och andra platser i världen, inleds firandet den 16 mars med ELDFESTEN, en stor vinterkarneval utomhus med artister, fyrverkeri och eldcirkus. Själva Norouz/Newroz firas med en stor show i Göteborg (20/3) och Stockholm (21/3). En mindre version besöker Gävle (22/3), Skövde (23/3), Uppsala (26/3) och Lund (27/3). Medverkar gör en rad internationella och svenska artister. Konferencier är Özz Nûjen.

Traditionen att fira Norouz/Newroz, namnet varierar beroende på område, är cirka 4000 år gammal. Ordagrant betyder det ”ny dag” och firas på vårdagjämningen, som infaller mellan den 18-22 mars varje år. I Turkiet är Norouz-firande, eller Newroz som det heter på kurdiska, ett känsligt ämne eftersom det är en tradition som firas av kurder. Det gör högtiden politiskt laddad. I Iran har regimen motsatt sig Norouz-firandet eftersom det inte är samma sak som det muslimska nyårsfirandet. Oppositionen kommer att ta tillfället i akt att visa sitt missnöje med den iranska regimen genom stora demonstrationer. Upprinnelsen till oroligheterna i landet var det skandalomsusade presidentvalet där Ahmedinajad anklagades för valfusk. Under Norouz kommer världens fokus åter ligga på Iran med nya och förmodligen våldsamma protester, inte minst för att en av myterna bakom Norouz är kampen mellan tyranni och godhet. Norouz/Newroz är dessutom en högtid och festtradition som har en fast folklig förankring. I Sverige är det här en högtid att räkna med, inte minst för företagen. Detaljhandeln ökar sin försäljning med 150 miljoner kronor under Norouz, det är mer än under det svenska studentfirandet.

Riksteatern har under våren lyft fram krafter och röster som kämpar för mänskliga rättigheter och demokrati, bland annat genom satsningen Voices of Change. I februari arrangerades iransk hiphop-festival och nu i dagarna Manifesto; en kväll med hiphopartister från Sverige och England. Eldfesten och Norouz/Newroz-firandet är ett led i det fortsatta arbetet för kultur, demokrati och mänskliga rättigheter som Riksteatern bedriver, den här gången i samarbete med Kulturföreningen Farhang och Initiativ Iran.

Det är andra året i rad som Riksteatern firar Norouz/Newroz, förra året skedde det på Södra Teatern. Nu flyttas firandet inte bara till Stadshuset och Blå Hallen utan även till fem orter i landet. Årets Norouz/Newroz ser olika ut i olika städer. Till Stockholm och Göteborg kommer sångerskan Sima Bina som tagit den iranska folkmusiken till länder som Norge, Holland och Tyskland, samt den kurdiska sångerskan Aynur Doğan vars traditionellt influerade balladpop med texter på kurdiska har trollbundit en stor internationell publik. På scenerna runt om i Sverige kommer man att kunna se worldpoparna Abjeez och 15-årsjubilerande folkrockbandet Golbang, samt Hakan Vreskala med band. Melody och Shima Niavarani kommer bjuda på standup. Konferencier är Özz Nûjen.

» Läs mer om Norouz/Newroz
___________________________________________________________________



2010-03-01

Riksteaterns första premiär i Ghana – African Cinderella

Föreställningen African Cinderella är ett unikt samarbete mellan Riksteatern, Svenska Institutet och Ghana National Theatre.  Här berättas askungesagan ur ett nutida afrikansk perspektiv med fokus på barns och kvinnors rättigheter. Vi ser 16 ghananska skådespelare på scen i en färgstark föreställning med västafrikanska trummor, sång och dans. Efo Kodjo Mawugbe, en av Västafrikas mest ansedda dramatiker, har skrivit manus och för regi står Fransesca Quartey vars far är från Ghana. African Cinderella kommer att turnera i Sverige i april och maj.

Sagan om flickan som förlorat sina föräldrar och hamnar i en styvfamilj är från början en afrikansk saga som Bröderna Grimm tog till Europa och Disney till USA. African Cinderella följer sagan, men som Askungen möter vi en ung ghanansk flicka. När hennes mor dör gifter fadern om sig med en änka med två döttrar. Pappan är ofta frånvarande och den unga flickan spenderar all sin tid med hennes nya familj. Styvmodern tvingar henne att utföra hushållets alla sysslor när hon vill göra sina läxor och styvsystrarna tar varje tillfälle i akt att reta henne för hennes omoderna lantliga utseende. Trots detta lyckas hon ändå behålla sin integritet och stolthet och kräver att de hon möter på vägen betraktar henne som en människa och jämlike även om det råkar vara en Ashantiprins!

Parallellen till unga flickors vardag i Ghana är slående. Förutom de konstnärliga ambitionerna med projektet finns viljan att stärka unga flickors situation. Tematiken, att växa upp i styvfamilj är vardag för många flickor i Ghana, inte minst för att landet i likhet med många andra afrikanska länder drabbats hårt av HIV.

Idén till African Cinderella uppstod när Efo Kodjo Mawugbe och Fransesca Quartey, som delvis har sina rötter i Ghana, träffades för två år sedan i Ghanas huvudstad Accra. De bestämde sig för att inleda ett samarbete kring den klassiska berättelsen om Askungen med den skillnaden att historien skulle berättas ur ett modernt afrikanskt perspektiv och även ta upp frågor om barns och kvinnors rättigheter. Hos Ghana National Theatre fanns också en vilja att öka kunskapen om hur man gör familjeteater och hur man når ut rikstäckande med en föreställning. Riksteatern med sin långa erfarenhet både av turnéproduktion och som folkrörelse blev en naturlig samarbetspart vid sidan av Svenska Institutet.

- Riksteatern är en organisation som lägger fokus på jämställdhet, mångkultur och demokrati och inom dessa områden vill vi verka även globalt, säger Rani Kasapi, chef för Riksteaterns internationella uppdrag. Teatern är ett sätt att lyfta den typen av frågor, i det här fallet om barns och kvinnors rättigheter. Jag tror också att föreställningen kan ge publiken i Sverige insikt i hur andra människor lever, och därigenom skapa en förståelse, tillägger hon.

African Cinderella har premiär i Accra i Ghana 6 mars där den sedan turnerar under mars och april. Svensk premiär blir det 12 april i Hallunda följt av en exklusiv turné med tio föreställningar i Sverige.

» Läs mer om African Cinderella
___________________________________________________________________



2010-03-01

Scener ur ett äktenskap och Stirraren på turné under Dramaten och Riksteaterns andra samarbetsår

Ett år har gått sedan Dramaten och Riksteatern inledde ett treårigt samarbete för att ta nationalscenen ut i landet. 2010 fortsätter satsningen med supersuccén Scener ur ett äktenskap med Jonas Karlsson och Livia Millhagen och Dödsdansen som film. Inleder gör unga kärlekshistorien Stirraren, med premiär i Örebro den 15 mars.

Stirraren handlar om Neno som är 15 år. Han älskar Sandra och Sandra älskar Neno. Deras kärlek ska vara för alltid, det har de bestämt. Det spelar ingen roll att de kommer från olika bakgrunder och kulturer. Men deras familjer tycker annorlunda. Plötsligt börjar allting gå fel. I Stirraren, som hade urpremiär på Teater Weimar i Malmö i september 2009 och som sedan spelats på Unga Dramaten, berättar Neno själv vad som egentligen hände. Den där eftermiddagen då två de skulle ge sig iväg.

Stirraren inleder andra årets samarbete mellan Dramaten och Riksteatern, ett samarbete som innebär att Riksteaterns åtta största teaterföreningar tar emot Dramaten över hela Sverige. Turnén går till Örebro, Skövde, Lund, Östersund, Umeå, Kristianstad, Eskilstuna och Gävle.

- Vi i Gävle Teaterförening är så glada att under tre år kunna erbjuda publiken i Gävle med omnejd Dramatenföreställningar. Vårt första år med Dramaten föll väl ut och nu närmast ser vi fram emot både våren och hösten, säger Margareta Björk som är tillförordnad intendent vid Gävle Teater.

Under hösten 2010 följer en turné med Stefan Larssons kritikerrosade och framgångsrika uppsättning av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap, med Jonas Karlsson och Livia Millhagen i huvudrollerna, och John Cairds uppsättning av August Strindbergs Dödsdansen, med bland andra Stina Ekblad och Örjan Ramberg, som filmvisning. Fler punkter på programmet kan också tillkomma.

2009 ingick följande i samarbetet mellan Riksteatern och Dramaten: Gäckanden, med bland andra Marie Göranzon och Gunilla Nyroos, den hyllade barnföreställningen Drömstund och Rundlund, i regi av Ellen Lamm, skolföreställningen Blästrad, digitala filmvisningar och gestaltade läsningar.

» Läs mer om Stirraren
___________________________________________________________________



2010-02-25

Dövas berättelser får liv på scen i nyskrivna hotelldramat Nattgäster

Ödet eller slumpen styr så att samtliga gäster som checkar in på ett hotell vid den norsk-svenska gränsen en dag är döva. Endast receptionisten är hörande i den både roliga och allvarliga föreställningen Nattgäster, som bygger på omkring 500 insamlade livsberättelser från döva i Norge och Sverige. Urpremiär i Oslo den 13 mars, Sverigepremiär i Karlstad den 22 mars.

Ett hotell på gränsen mellan Sverige och Norge. Ett sådant där ställe där människor checkar in sent, stannar en natt och åker tidigt. Inte ett ställe där man möts, blir förtrolig och berättar om sig själv för någon annan. Men någonting är annorlunda just den här kvällen. Alla som checkar in på hotellet döva, och det gör det till den ovanligaste arbetsdagen någonsin för den hörande receptionisten.

I Nattgäster möter vi ett gift par som ska köra hustruns mamma till ålderdomshemmet, en bridgeförening på upptäcktsresa, två som flirtar i bastun, en ung man som tackar ja till att dricka några öl med en främling, en hotellstäderska som får helt nya arbetsuppgifter och en sonson på väg till en farmors begravning, men som hindras av en trasig bil. Oväntade möten uppstår när samtliga gäster visar sig tala samma språk. Historier berättas: vackra minnen, sorgligheter, roliga anekdoter och livsöden.

Föreställningen Nattgäster är sprungen ur projektet Vi döva berättar: ett samarbetsprojekt mellan Riksteaterns Tyst Teater i Sverige och Teater Manu i Norge som också stöttas av Nordiska Ministerrådet. Nattgäster ges på fyra språk: norskt och svenskt teckenspråk och talad norska och svenska, och dialogen är tydlig för alla: såväl döva som hörande.

Pjäsen bygger på omkring 500 insamlade livsberättelser från döva i Sverige och Norge som sedan har infogats i en nyskriven ramhistoria av dramatikern Anders Duus, som tidigare har skrivit manus till uppmärksammade Riksteaterföreställningar som Apberget, Allt ska bort, Inte utan min röst, Odyssén, bland andra.

» Läs mer om Nattgäster
___________________________________________________________________



2010-02-24

Engman och Medelius på turné med Elvisföreställningen Always on my mind

Göran Engman har turnerat med Elvislåtar ända sedan han, i rollen som Sören Rapp, sjöng Presleys Cryin’ in the Chapel i ett båthus för Wilma i tv-serien Skärgårdsdoktorn. Tillsammans med kapellmästare Kettil Medelius drar Engman nu ut i Sverige på Riksteaterturné med en helt ny Elvisföreställning: Always on my mind - The spirit of Elvis Presley. Premiär i Alunda den 7 mars.

Love me tender, In the getto, Always on my mind, Cryin’ in the chapel och Suspicious minds. Världskända och älskade låtar avlöser varandra och blandas upp med anekdoter och Göran Engmans personliga reflektioner i Elvisföreställningen Always on my mind – The Spirit of Elvis Presley.

- En Elvis om da´n kan man leva länge på, säger Göran Engman som mer än gärna ägnar sig åt Elvistolkningar och som nu turnerar ut i landet tillsammans med Kettil Medelius.

Lokala körer medverkar också längs den, minst sagt, omfattande turnéns gång.

- Ett av de stora glädjeämnena är att samarbeta med lokala körer. Får man röra vid människors hjärta, om så bara för en liten stund, så är mycket vunnet. Det är stort, säger Göran Engman.

Göran Engman har under flera år framfört Elvislåtar i olika sammanhang och föreställningsversioner på, bland annat, Scalateatern, Upsala Stadsteater och i kyrkor runtom i Sverige. I kyrkoföreställningarna har fokus legat på Elvis Presleys mer gospelliknande sånger. Engman har framfört många varianter, med eller utan kör, med eller utan orkester och ibland tillsammans med kapellmästaren Kettil Medelius, även här med och utan kör. Göran Engman har tidigare ingått i Unga Riks fasta ensemble men är numera fast anställd på Upsala Stadsteater. Förutom sin roll som Sören Rapp i Skärgårdsdoktorn har han också jobbat med artister som Jerry Williams och Freddie Wadling. Han har också ett eget band som heter The Believers.

Kettil Medelius är sedan 1983 verksam som kapellmästare och musiker. Han har medverkat i, bland annat, Svartbäckens ros och Zvea på Riksteatern och har även han arbetat på, bland andra, Upsala Stadsteater, Stockholms Stadsteater. Som musiker har han arbetat med Lasse Tennander, Victoria Tolstoy, Freddie Wadling och Monica Törnell, för att nämna några.

» Läs mer om Always on my mind - The spirit of Elvis Presley
___________________________________________________________________



2010-02-23

Om livet på svenska anstalter i Lo Kauppis regidebut Bergsprängardöttrar

Rosanna, Angelika, Helena och Mia lever i en värld där de i princip inte får någon vård alls. Vakten som bevakar dem har i sin tur ingen möjlighet alls att vårda. Den absurt invecklade byråkratin och den hårt kontrollerade verkligheten får allvarliga konsekvenser. Om det handlar Lo Kauppis Bergsprängardöttrar som får urpremiär på Södra Teatern i Stockholm den 10 mars.

Bergsprängardöttrar är en fristående fortsättning på Kauppis själbiografiska dundersuccé Bergsprängardottern som exploderade från 2003 och samtidigt hennes regidebut.

Lo Kauppi har också skrivit manus och handlingen bygger på berättelser från interner och vårdare på Hinsebergs och Ystads anstalter. Resultatet blir ett spännande drama med tät dialog och hårda musikbeats.

Budskapet är tydligt: Kriminalvården i Sverige måste dra i handbromsen och byta riktning.

- Bort från straff och elstängsel mot beprövad vård och behandlingsplaner. Annars handlar vi inte bara inhumant utan vi skapar ett våldsamt samhälle för oss alla. Det handlar om rasism, klasskillnader och ett förakt mot svaghet men framförallt rädsla för det vi inte känner till, säger Lo Kauppi.

- Många familjer lever med en enorm skam över att mamma sitter i fängelse. Jag vill lyfta fram dom här historierna i ljuset. De är inte så mystiska, ondskefulla eller konstiga. Många har barn, tidigare yrken och dom flesta vill ha vård för att komma ur ett destruktivt beteende.

Lo Kauppi fick en mycket speciell kontakt med människorna som hon träffade på anstalterna i Ystad och Hinseberg. Genom Bergsprängardöttrar får nu även publiken träffa Rosanna, Angelika, Mia och vakten. Det blir en ärlig inblick i deras värld, där de intagna i princip inte får någon vård alls och där vakterna knappt ges någon möjlighet att vårda. Genom deras berättelser framträder det absurda i den hårt kontrollerade tillvaron. Det handlar om frustrationen i att man knappt tillåts träffa sina barn och anhöriga – de människor som faktiskt har den största möjligheten att påverka i rätt riktning.

Det får konsekvenser.

» Läs mer om Bergsprängardöttrar
___________________________________________________________________



2010-02-17

Riksteatern presenterar Manifesto: en helkväll med hiphop för förändring

Manifesto är en turnerande helkväll med allt från dans till rap till spoken word och en del av Riksteaterns temasatsning Voices of Change. På scen står den hyllade svenska hiphopduon Mohammed Ali och Mohammed Yahya och Poetic Pilgrimage, två spännande hiphopakter från Londons undergroundscen. Det göteborgska streetdanskollektivet Twisted Feet väver ihop akterna till en helkväll med aktivism, rytmer och rhymes. Manifesto kommer till Pustervik i Göteborg den 4 mars, Babel i Malmö den 5 mars och Södra Teatern i Stockholm den 6 mars.

Manifesto är en del av temat Voices of Change där Riksteatern uppmärksammar artister som genom sitt konstnärskap vill verka för förändring i världen. I februari anordnades Sveriges största iranska hiphopfestival i Stockholm, Göteborg och Malmö som en del av temat. Den 4, 5, och 6 mars är det alltså dags för helkvällen Manifesto att besöka samma städer.

- Genom att samla en rad akter som alla har ett starkt engagemang för samhällsfrågor vill vi visa på hur viktig hiphopen är och vad den representerar för dem som vill göra sin röst hörd, och som lyfter nya perspektiv kring religion och omvärldsfrågor, säger Josefin Lindberg på Riksteatern som är producent för Manifesto.

Mohammed Ali, heter gruppen som tidigare gick under namnet UKN (Underklassen). Duon, från Söderort i Stockholm, bildades i början av 2000-talet och är efter Ingen Annanstans (demo, 2003) och Genesis Vol. 1 (mixtape, 2005) nu aktuella med plattan Processen, som kan laddas ned gratis på: www.mohammedali.se
Mohammed Ali utsågs nyligen till vinnare i kategorin hiphop vid Manifestgalan, som uppmärksammar artister som ges ut på oberoende skivbolag.

Mohammed Yahya är tidigare medlem i hiphopgruppen Blind Alphabetz, vars musik jämförts med, bland andra, Public Enemy. Som soloartist levererar han en ärlig gatupoesi med mycket soul, på portugisiska och engelska. Läs mer och lyssna på: www.myspace.com/mohammedyahya

Poetic Pilgrimage är en kvinnlig hiphop- och spokenwordduo från Storbritannien. Muneera Rashida och Sukina Abdul Noor bildade gruppen för cirka sex år sedan och de har synts på både på Londons spoken word- och hiphopscener. Läs mer och lyssna på: www.myspace.com/poeticpilgrimage 

Twisted Feet har genom sin lyriskt explosiva stil skapat sig en unik plats i svenska streetdanssammanhang. Deras samarbete med Manuel Cubas, SM-vinster i streetdans och deras starka engagemang för samhällsfrågor har gjort dem till en starkt lysande stjärna på streetdanshimlen. Läs mer på: twitter.com/twistedfeet

Alla medverkande artister bygger vidare på den samhällsengagerade hiphopens tradition, där hiphopen blir verktyget för storytelling, debatt, och förändring.

» Läs mer om Manifesto
___________________________________________________________________



2010-02-04

När teater blir galenskap i nyskrivna komedin Två klassiker och en kändis

Två klassiker och en kändis är en absurd och komisk berättelse av Mikael Olsson om en klassisk pjäs som kraschlandar och om en entusiastisk men temperamentsfull ensemble där ingen drar jämt. För regin står Gustav Deinoff. Urpremiär i Otterbäcken den 20 februari.

I nyskrivna Två klassiker och en kändis ställer sig fyra skådespelare på scenen med ambitionen att ge publiken vad den vill ha. Men det visar sig vara lättare tänkt än gjort. Starka känslor och förvecklingar avlöser varandra innan allt till slut landar i något skådespelarna på scenen och publiken har gemensamt: En kärlek till teatern.

Inspirationen till den ”allvarligt menade komedin”, som Två klassiker och en kändis undertitulerats, har hämtats från det konstnärliga teamet men också från folkrörelsen Riksteaterns samlade erfarenheter: från de 230 föreningarna som äger Riksteatern. Det handlar om publikmöten, dialogprojekt, enorma succéer och hårresande katastrofer som avvärjts i sista stund.

- Ett mål med Två klassiker och en kändis är att inbjuda till tankar och vidare samtal om konsten och Riksteatern. Vilken sorts teater vill vi ha? Vilken sorts teater vill vi absolut inte ha? Vi vill ge vår publik en generös inblick i teaterprocessen och hålla upp en skrattspegel riktad mot oss själva som scenkonstutövare, säger dramaturgen Gustav Tegby som från början varit med och utvecklat föreställningen.

I rollerna syns Måns Nathanaelsson, Olof Bergström, Maria Selbing och Sandra Malmquist. Gustav Deinoff står för regin. Han beskriver Två klassiker som: ”en galen komedi med mycket publikkontakt” och ”En helaftonsföreställning i två akter med både släng i dörrar och slängande med bevingade ord”.

Som en del av arbetet med och skapandet av Två klassiker och en kändis genomfördes en workshop där hela det konstnärliga teamet samarbetade med 23 deltagare från 14 teaterföreningar från, bland annat, Storuman, Boliden, Lycksele, Sudret på Gotland, Kristianstad och Tomelilla. Ett tema som behandlades var dråpliga händelser i mötet mellan skådespelare, tekniker, regissörer, riksteaterföreningarna och publiken – bland andra. Teaterföreningarna berättade om händelser och erfarenheter som skådespelarna sedan gestaltade.

- Samtalet med de som ska köpa in föreställningarna är viktigt i vår ambition att möta deras behov och att hitta rätt med föreställningen, som ju på sätt och vis utvecklas till en sorts ”publiksamtal”, fast fiktivt, komiskt, skruvat!, säger dramatikern Mikael Olsson.

» Läs mer om Två klassiker och en kändis

___________________________________________________________________



2010-02-03

Kim Anderzon på Riksteaterturné med rosade komedin Diva

I Diva spelar Kim Anderzon en skådespelerska som för en desperat kamp för karriären – mot tiden och mot folk som tycker att hennes glansdagar för längesedan är förbi. En tragikomisk berättelse om att åldras i en tuff bransch och en historia om att vinna eller att försvinna. Nypremiär i Uppsala den 17 februari.

Ulla, en gång en framgångsrik skådespelerska – nu med karriären bakom sig, förbereder för sin stora comeback på teaterscenen. Men vad Ulla inte vet är att hennes make, tillika teaterchef och regissör, har fått henne struken ur föreställningen som ska ge henne upprättelse.

När hon blir varse börjar kampen. Skådespelardivan skyr inga medel i jakten på vad hon vill och bara ska ha. Kim Anderzon gör samtliga roller i föreställningen som inte spelas på traditionellt sätt på scen ut mot en salong. I stället är Kim Anderzon hela tiden delaktig och mitt i publiken: i en foajé, i teaterns café, restaurang eller någon annan liknande lokal.

- Jag börjar alltid med att söka situationen där jag som skådespelerska måste prata med publiken, alltså de människor som befinner sig i rummet. Det som händer i dessa möten är improviserat, och går inte att förbereda. Att få ta ut Diva på turné med Riksteatern, och möta en publik från hela landet, ska bli jätteroligt, säger Kim Anderzon.

Hon spelar ensam alla roller i denna tragikomiska berättelse om att vinna eller att försvinna. Och Även om skådespelerskan Ulla i Diva är en fiktiv person så är händelser, jämförelser och likheter med situationer ur livet, nu levande människor eller kollegor ingalunda slumpmässiga.

Kim Anderzon har själv varit skrivit manuset till föreställningen, tillsammans med Barbro Smeds och Judith Hollander.

Diva, som hade urpremiär i februari 2007 på Vasateatern, kan ses som en indirekt fortsättning på Kim Anderzons tidigare succéer Änglasug och Vivagina. Bägge två föreställningar där Kim Anderzon och regissören Judith Hollander har utforskat soloteaterns möjligheter.

» Läs mer om Diva

___________________________________________________________________



2010-02-02

No tears for queers vann Årets Scen på gaygalan

Riksteatern och Regionteater Väst är väldigt stolta över att kunna meddela att föreställningen No Tears For Queers i går, den 1 februari 2010, kammade hem priset i kategorin Årets Scen på QX-galan. Regissören Nina Wester och Daniel Åkerström-Steen (scenografi/kostym) tog emot priset på Cirkus i Stockholm. Ensemblen befinner sig för närvarande i Karlskrona på turné.

No tears for queers, som bygger på Johan Hiltons reportagebok med samma namn, har under hösten turnerat i stora delar av Sverige, en resa som kommer att fortsätta ända in i april. På många orter har Riksteaterföreningarna samarbetat med flera andra parter: skolor, lokala RFSL föreningen, brottsofferjourer, Röda korset, Polisen och såklart RFSL Ungdom som följer No tears for queers längs hela turnén. Föreställningen No tears for queers har blivit till en magnet för goda krafter i samhället, en mötesplats för samtal om demokrati, mansrollen och allas vårt eget ansvar att arbeta för ett samhälle där alla känner sig trygga att leva sitt liv som de själva vill.

» Läs mer om No Tears For Queers

___________________________________________________________________



2010-02-01

Spetsprojektets avslutande pjäs ”Nära livet” på Riksteaterturné 
 
På förlossningskliniken finns Cecilia som just fått missfall, Hjördis som försökt göra en olaglig abort och höggravida Stina som bara längtar efter sitt barn. Liv och död står sida vid sida med ensamhet och gemenskap i Ulla Isakssons Nära livet som blev film av Ingmar Bergman 1958 och som nu blivit teater i regi av Jenny Andreasson, som en del av det omtalade Spetsprojektet. Turnépremiär på Scalateatern i Karlstad den 17 februari. 
 
Närmare livet än på en förlossningsklinik kommer man inte. Här ställs allt på sin spets - liv, död, ensamhet och gemenskap. Sällan har någon skildrat det mer dramatiskt än i Ulla Isakssons i Nära livet. De tre kvinnorna Cecilia, Hjördis och Stina förenas trots sina dramatiska olikheter i sin gemensamma situation.

- Pjäsen är ett tidsdokument som spränger rakt in i vår tid genom att spegla babyboom, lattemorsor och medgravida pappor. Den tar Spetsprojektet vidare ytterligare ett viktigt steg - inte bara tidsmässigt till ett folkhemspräglat 1950-tal utan också genom att skildra ett tema som är pinsamt nonchalerat på våra teaterscener, säger regissören Jenny Andreasson.

Filmen Nära livet väckte stor uppmärksamhet på sin tid och chockade publiken med sitt tema och sin realism. I Sverige var aborter förbjudna fram till 1975.

- Ämnet graviditet, aborter och missfall är fortfarande tabubelagt på många sätt och därför viktigt att våga tala om, säger Jenny Andreasson.

Nära livet är den sista planerade pjäsen inom Spetsprojektet, ett flerårigt samarbete mellan Riksteatern, Östgötateatern och Länsteatern i Örebro som sätter strålkastarljus på kvinnliga dramatiker genom tiderna.

- Det har varit ett ovanligt lyckat projekt där starka samtida konstnärer med ett demokratiskt och feministiskt perspektiv spetsat sin konstnärlighet och fördjupat publikens möte med betydelsefulla kvinnliga dramatiker från förr, säger Birgitta Englin, vd för Riksteatern. Vår förhoppning är att fortsätta med projektet i en eller annan form, samtidigt hoppas vi att alla teatrar fortsätter att spela de fantastiska texter som dramaturger och forskare letat fram innan och under vårt projekt. Det går inte längre att säga att det inte finns betydande kvinnliga dramatiker i vår teaterhistoria.

- Vi har med Spets kort sagt skrivit teaterhistoria, säger teaterchef Johan Celander, Östgötateatern.

» Läs mer om Nära livet

___________________________________________________________________



2010-01-28

Hjärta och smärta när Balkans stora stjärna sjunger Sevdah 
 
Superstjärnan och sångerskan Hanka Paldum åker under våren för första gången någonsin på turné i Sverige. Ackompanjerad av en handplockad orkester, med flera medlemmar från det svenska Balkanbandet Orientexpressen och tre musiker från Bosnien, sjunger hon älskad folkmusik ur genren Sevdalinka. Sverigepremiär i Skövde den 12 februari. 
 
Sevdalinka är benämningen på en folkmusikgenre med lång tradition i Bosnien-Hercegovina, som också är mycket populär i Montenegro, Serbien, Kroatien och Makedonien. Ursprungligen kommer ordet från turkiskans Sevdah, som betyder kärlek. Sevdalinka har en del gemensamt med blues och texterna handlar ofta om hjärta och smärta.

Sångerskan Hanka Paldum slog igenom redan 1975 i dåvarande Jugoslavien och anses vara en förnyare inom genren. Redan under 1980-talet introducerade hon elgitarrer och trumset och gjorde musiken tillgänglig och populär för nya generationer. Nu kommer hon till Sverige för en turné med Riksteatern.

– Publiken kommer förhoppningsvis att känna en djup äkta känsla av det som i flamenco kallas duende, det som i fado kallas saudade eller – helt enkelt – the blues. En längtan efter någon ouppnåelig musikalisk-poetisk magi, i kombination med ett rejält balkanös, för att sammanfatta det, säger sångaren och musikern Dan Engman, som följer med på turnén och som är en av anledningarna till att den genomförs.

2007 reste han till Makedonien tillsammans med bandet Framnäs Folklore Ensemble bestående av studenter från Framnäs folkhögskola. Målet för resan var en studentmusikfestival, men ödet ville annorlunda.

På hotellet i Skopje bodde också den kända sångerskan Hanka Paldum. Som av en händelse råkade hon gå förbi konferensrummet där Framnäs Folklore Ensemble repade, och beslutade sig för att ansluta och sjunga med dem. Allt slutade med att sångerskan, som under samma vecka stått på scen framför en publik på 20 000 och som just då höll på att marknadsföra sin nya skiva, bjöd in bandet att spela med henne på en presskonferens inför 300 journalister i stället.

Hanka Paldum bad efter en tid Dan Engman om hjälp att sätta ihop ett band för en serie konserter i Sverige. Engman kände sedan tidigare Danne Lundberg och Bosse Nordenfelt från det svenska Balkanbandet Orientexpressen, där även Ismet Loliã och Owe Ronström ingår. Musikerna nappade på idén och föreslog att även den danske slagverkaren Lars Bo Kujahn borde hänga med.

I maj 2009 träffades bandet i Stockholm för att repa ihop med stjärnan och ett par musiker som hon tog med sig från Bosnien. I samband med detta genomfördes en informell konsert på Café Multi-Kulti på St Paulsgatan på Södermalm. Lokalen fylldes snabbt av musik- och danssugna som gjorde sitt bästa för att dansa omkull huset, enligt Dan Engman.

» Läs mer om Hanka Paldum sjunger Sevdalinka

___________________________________________________________________



2010-01-22

Riksteatern presenterar Sveriges största iranska hiphopfestival 
 
Mellan den 4-6 februari arrangerar Riksteatern en festivalturné med de iranska hiphopakterna Simorgh, Sogand, Shahin Najafi, Erfan, Kashayar och Behrang Miri under temat Voices of change, som uppmärksammar artister som genom sitt konstnärskap vill verka för förändring i världen. Turnén kommer till Södra Teatern i Stockholm den 4 februari, Musikens hus i Göteborg den 5 februari och Babel i Malmö den 6 februari. Konferencier är Ametist Azordegan från Sveriges Radio. 
 
Simorgh är en åttamannagrupp från London som bildades av iranska studenter i England 2004. Medlemmarna har olika musikaliska bakgrunder kombinerar sina olika influenser i en eklektisk mix av traditionell iransk musik och ny modern elektronisk musik, framförd med traditionella persiska rytminstrument.

De två persiska hiphopartisterna Sogand och Shahin Najafi från Tyskland följer också med på Riksteaterturnén. Sogand kommer ursprungligen från staden Esfahan, känd som ett kulturellt konstcentrum i Iran. Hon flyttade till Tyskland när hon var fem år gammal och är nu en erkänd rapartist som också vunnit artisttävlingen Superstar på den iranska tevekanalen Omid Iran.

Shahin Najafi är en poet och klassisk flamencogitarrist från Iran, som flyttade till Tyskland 2005. I sin musik tar Shahin Najafis politisk ställning för kvinnors rättigheter och emot religiös extremism, sociala orättvisor och sexism.

Erfan är född i Iran men bor i USA. Han är poet och rapartist. 2007 släppte han albumet Az khaneh ta goor som är det andra albumet någonsin med rap på Farsi. Huvudsyftet med Erfans musik är att stödja och frihet och rätten att utrycka sig fritt i Iran.

Khashayar flyttade från Iran till Dubai när han var 16 år. Där gick han på en amerikansk skola och utvecklade sitt intresse för rapmusik. Han spelade bland annat in en av de första raplåtarna på Farsi någonsin. Några år senare flyttade Khashayar till USA där han nu bor.

Medverkar under turnén gör också den svenska rapparen och debattören Behrang Miri från Malmö. Han kom till Sverige 1987 tillsammans med sina föräldrar som kom som politiska flyktingar från Iran. I mars 2009 släpptes hans debutalbum Boken om vårt liv, där han kombinerar orientaliska toner med rap och urbana rytmer. Influenserna hämtar Miri från mellanösterns folkmusik, rai-musik och den arabiska populärmusikens rytmer. Hans musik framförs på svenska, arabiska, engelska och persiska och texterna behandlar ämnen som flyktingskap, utanförskap, kärlek och heder.

» Läs mer om Sveriges största iranska hiphopfestival

___________________________________________________________________



2010-01-21

Stjärna från Kurdistan på turné med starkt drama om livet under Saddams regim

En av Kurdistans främsta skådespelare, den mångfaldigt prisbelönte Ahmad Salar, spelar en man som kämpat för frihet under Saddams regim i monologen Säkerhetsvakten. Gästspelet speglar hur livet var för den kurdiska befolkningen under trettio år. För första gången någonsin turnerar Riksteatern med en föreställning som spelas på kurdiska – och textas till svenska. Sverigepremiär i Karlstad den 5 februari.

Ahmad Salar fokuserar i sin hyllade berättelse på förtrycket av kvinnor i en tillvaro starkt förknippad av krig och fattigdom. I rollen som säkerhetsvakten berättar han om sina minnen från det kurdiska och det irakiska samhället, men lyckas samtidigt hoppfullt lyfta fram de ljusa stunderna.

Idén att ta ut Säkerhetsvakten på Riksteaterturné kom från regissören och dramatikern Dana Marouf, som arbetat mycket med att översätta dramatik från Sverige till kurdiska och vars bok Svensk teater fick tryckas om efter att ha sålt slut i Kurdistan 2007. Så här beskriver han själv Säkerhetsvakten:

– Jag tror att publiken kan se hela folkets lidande trots att bara en person står på scenen. Kanske tänker många människor i Sverige att konst inte kan skapas i ett land som upplever och har upplevt förtryck. Den här föreställningen bevisar motsatsen, trots att det är små och enkla medel som används. Det finns ett rikt kulturliv i mitt hemland Kurdistan. Säkerhetsvakten är ett exempel på det. Jag är dessutom stolt över att en sådan framstående skådespelare som Ahmad Salar som alla känner till kan göra resan till publiken i Sverige, säger Dana Marouf.

Efter urpremiären 2006 i Suleimania i irakiska Kurdistan turnerade Säkerhetsvakten till flera städer i regionen. År 2007 gjordes ett gästspel i Berlin. Turnén med Säkerhetsvakten blir den första som Riksteatern gör med en föreställning som spelas på kurdiska och textas till svenska.

Arrangörerna längs vägen är som oftast Riksteaterföreningar, men som under turnén kommer att samarbeta med andra föreningar, många med kurdisk koppling, för att nå målgrupper utanför den redan etablerade teaterpubliken.

» Läs mer om Säkerhetsvakten

___________________________________________________________________



2010-01-18

Två Ulf på scen i Ken Ludwigs älskade fars Skaffa mig en tenor 
 
Skaffa mig en tenor är en osannolik historia om de komplikationer som kan uppstå när en försvunnen operadiva plötsligt blir två. I huvudrollerna ser vi Ulf Brunnberg, som en hårt prövad teaterdirektör, och Ulf Dohlsten, som operadiva. Nypremiär i Hagfors den 28 januari.  
 
Lugnande tabletter är boven i dramat och det som får en redan lätt kolerisk operadirektör att tro att hans inhyrda italienska operastjärna avlidit precis före den viktigaste föreställningen i direktörens liv. En reserv kläs upp, en flickvän göms undan, en fru försvinner och mitt under pågående konsert vaknar originalet till liv. Bäddat för missförstånd, förvecklingar, alltså.

Skaffa mig en tenor av Ken Ludwig är en av teatervärldens allra mest älskade farser. Sedan urpremiären 1989 i New York har denna galna blandning av opera, teater och klassisk fars spelats i fler än 20 olika länder och översatts till hela 16 språk.

- Jag såg föreställningen i London precis efter premiären där och hade ingen aning om vad jag skulle få se. Två- och en halv timme senare hade jag upplevt en av de bästa farser jag sett i mitt liv. Jag tänkte: den här vill jag regissera! Och nu har jag äntligen fått göra det. Dessutom med en ensemble som verkligen tar till vara på varje litet tillfälle till skratt. Och mycket skratt är det, det kan jag ju garantera. Vi spelade på Gunnebo slott i somras med lysande recensioner och publik som varje kväll kiknade av skratt, berättar regissören och teaterveteranen Anders Aldgård, som i mars 2009 belönades med en Guldmask för sin regi av The Producers.

På scen under Riksteaterturnén står Ulf Brunnberg, i rollen som operadirektören, och Ulf Dohlsten, i rollen som operastjärnan. Caisa-Stina Forssberg porträtterar stjärnans autografjagande beundrarinna och medverkar gör också Ann-Sofie Kylin, Ola Hedén, Catherine Hansson, Håkan Brinck och Petronella Löfstrand.
I samarbete med Gunnebo Slott och Trädgårdar där den spelades under sommaren 2009.

» Läs mer om Skaffa mig en tenor

___________________________________________________________________



2010-01-15

Kritikerrosad pjäs om Södergran och Diktonius på turné 
 
Nästan 90 år har gått sedan de två stora finlandssvenska modernisterna Elmer Diktonius och Edith Södergran träffades under två känslostormande dygn 1922. I Magnus Mankan Nilssons hyllade drama Guds djärvaste ängel får deras möte nytt liv på scenen. Nypremiär i Förslöv den 28 januari. 
 
Det är tidig vår i Finland 1922. Författaren och kritikern Elmer Diktonius reser den långa vägen från Helsingfors till Raivola för att besöka poeten Edith Södergran, där hon bor på sin mors gård. Diktonius reser för att träffa henne som han beundrar stort, men aldrig tidigare råkat. Södergran tar emot, 30 år gammal och döende i tuberkolos.

Att mötet mellan de två modernisterna verkligen har ägt rum står bortom allt tvivel, enligt Magnus Mankan Nilsson själv som forskat i ämnet. Det är exempelvis känt att Edith Södergran blev djupt sårad när den fattige Diktonius envisades att ta in på hotell över natten, i stället för att bo på gården och författa storverk i hennes närhet. Vidare är det också känt att Elmer, efter Ediths död 1923, blev den som fick bevara och förvalta de dikter, brev och fotografier som fanns kvar. Och att Diktonius aldrig glömde sin fröken Södergran så länge han levde kan man läsa i hans dikter – där hon ständigt återkommer.

Magnus Mankan Nilsson skrev Guds djärvaste ängel 1985. Bakom låg ett brinnande intresse för modernisterna i allmänhet och Elmer Diktonius i synnerhet. Brev, texter och fotografier fyllde hela hans väsen och Nilsson beskriver hur han skrev som vore han Diktonius själv. Ett perspektiv som bidrar till att publiken kommer mycket nära de båda diktarna.

- När jag skrev "ängelen" sommaren/hösten 85 kände jag personerna så väl att jag kunde hoppa i dels Diktonius kläder, föreställande mig hans nervositet över att bli genomskådad av Edith Södergran, dels Ediths gestalt där jag lätt kunde föreställa mig hur hon upplevde denne arge unge man som hon såg i sin trädgård och vilken oordning han skapade i hennes törstande själ efter mänsklig kontakt med yttervärlden, säger Magnus Mankan Nilsson.

Camilla Nyberg och Andreas Rodenkirchen, som tidigare hyllats för sina rollprestationer, ger sig återigen an Södergran och Diktonius. I regissören Björn Melanders händer blir föreställningen en varm, humoristisk och smärtsamt ärlig berättelse om dikten, kärleken och människorna.
Musiker är Olof Misgeld som genom sitt fiolspel låter den karelska naturen ta plats på scenen.

» Läs mer om Guds djärvaste ängel

___________________________________________________________________



2010-01-14

Sverigepremiär för Dea Lohers Oskuld i regi av Melanie Mederlind 
 
När Melanie Mederlind regisserar den framstående tyska dramatikern Dea Lohers Oskuld blir det en såväl drastisk som humoristisk föreställning om vår tids Europa. Kan man välja sitt öde – eller väljer någon åt oss? Sverigepremiär i Lund den 28 januari. 
 
De två illegala invandrarna Elisio och Fadoul ser en kvinna drunkna, men låter bli att hjälpa henne av rädsla för att bli utvisade. Franz trivs så bra som begravningsentreprenör att han börjat ta jobbet med sig hem. Hans fru Rosa vill ha barn, men får i stället plötsligt och ofrivilligt sin mamma som inneboende. Deras öden möter andras i en berättelse om verkligheten, i Europa i dag, i en stad som drabbats av en oförklarlig självmordsvåg.

I Dea Lohers Oskuld, som nu för första gången sätts upp i Sverige, möter stora existentiella frågor små vardagliga händelser. Skuld och botgöring är centrala teman.

- Dea Loher förenar intelligens och patos. Hon skriver politisk teater med en språklig skönhet, grymhet och humor, som kompromisslöst söker sanningen i tillvaron och berättar om människans vilja till överlevnad, säger Melanie Mederlind om Loher.

Dea Loher är internationellt erkänd som en av Tysklands främsta dramatiker och hennes pjäser har fått fin kritik både inom och utanför Europa.

Melanie Mederlind blev tipsad om Lohers Oskuld och läste den, men tyckte först inte alls om pjäsen. Den var för politiskt korrekt, tyckte hon. Men så gav hon Oskuld en chans till och ändrade sig. Vid andra läsningen uppskattade hon berättelsen om människorna i samhällets bottenskikt, som kämpar i underläge men ändå lyckas finna ljuset i tillvaron.

Mederlinds uppsättning ackompanjeras av popgruppen Airs musik. En filmduk med videoprojektioner tar publiken med till rum utanför det vackra och mäktiga kyrkorummet som utgör scenografin. Rummet ger ett slags heligt skydd, där de sex skådespelarna Hampus Björck, Tobias Aspelin, Isak Hjelmskog, Marika Lagercrantz, Marie Robertson och Monica Stenbeck, som tillsammans gör 26 roller, hela tiden är synliga för publiken. En minst sagt passande omgivning för den i pjäsen ständigt närvarande frågan:
Väljer man sitt öde – eller väljer någon annan åt en?

» Läs mer om Oskuld

___________________________________________________________________



2010-01-13

Cecilia Frode på turné med succén En stjärt på himlen  
 
Cecilia Frodes personliga perspektiv, filosofi och betraktelser bjuder in till en härlig upplevelse av den invärtes människan. En stjärt på himlen är en skruvad existentiell fundering, en föreställning framförd av en karaktärisk och alltid lika passionerad Cecilia Frode, nu tillsammans med en trio av piano, kontrabas och flöjt. Nypremiär i Umeå den 24 januari. 
 
I september 2008 hade Cecilia Frode urpremiär med sin show En stjärt på himlen på Vasateatern i Stockholm. Bemötandet i pressen blev varmt. Föreställningen kallades smart, humoristisk och genomtänkt och Cecilia Frode omnämndes såväl rolig som vass.

- Den dam jag gestaltar i förställningen rör sig sakta fram på jorden och tror sig veta. ”I sin egen soffa är det alltid varmt och gott, och röka får man också - hur mycket som helst.” Just hemma i soffan, den bästa platsen på jorden, där blommar min dam. Där med balkongdörren en aning på glänt kan hon tänka klart och förklara utan tveksamheter hur saker ligger till. Hon tar ett bloss och taggar ner, berättar Cecilia Frode själv om föreställningen.
- Karaktären är en dam fylld med några av våra sämsta sidor. Sidor som gör oss ensamma.

Hon har turnerat med Riksteatern förut, också då med en egen föreställning: Ängelen. Hon ser fram emot att återigen möta Sverige på nära håll.

- Det smickrar mig naturligtvis att vara välkommen med en egen produktion ytterligare en gång. Det ska bli väldigt kul att komma ut i landet och möta publiken utanför Stockholm. Det är något jag bara måste göra för att känna mig tillfreds, säger Cecilia Frode om turnén.

» Läs mer om En stjärt på himlen

___________________________________________________________________



2010-01-11

Urpremiär för Cristina Gottfridssons fantasiäventyr Halvsjupojken  
 
Sonette är elva år och döv. Hon är rasande arg och ledsen på sin familj som inte lärt sig teckenspråk och flyr i sin besvikelse in i en fantasivärld full med märkliga och spännande figurer. Dramatikern Cristina Gottfridssons nyskrivna Halvsjupojken, med regi av Lars Otterstedt, handlar om ilska, ensamhet och om att våga vara sig själv. Urpremiär i Hallunda den 20 januari. 

På självaste födelsedagen får Sonette plötsligt nog. Varför har hennes familj inte lärt sig hennes språk, svenskt teckenspråk, och varför kan de inte ens teckna Ja må hon leva?
Vreden tar Sonette in i en fantasivärld där hon möter spännande och märkliga figurer och får uppleva tvära kast mellan ljus och mörker.

- Jag är mamma till en hörselskadad pojke. Han är elva år och vi använder teckenspråk och svenska när vi pratar med varandra. Jag anar hur ensam man kan känna sig som döv eller hörselskadad. Jag vet också hur mycket fantasin hjälper en. Den har hjälpt mig då jag själv var ensam av andra skäl när jag var barn, säger dramatikern Cristina Gottfridsson.

Regissören Lars Otterstedt hoppas att alla i publiken som känner igen sig i Sonette, också ska känna att de har all rätt i världen att vara arga - och att det till och med kan vara nyttigt att bli det ibland.

- Att bli så där riktigt skitförbannad så att hela kroppen skakar kan vara en väldigt skrämmande och en obehaglig upplevelse för en själv och omgivningen. Men om man inte tillåts eller tillåter sig själv att bli arg över sådant som är orättvist eller kränkande, då finns risken att det brister till slut, att ens liv blir ett känslomässigt kalhygge, säger han.

Halvsjupojken är en fantasifull föreställning för skolor och barn mellan 10-12, med mim, teckenspråk, tal, dans och rörelse, där helheten med scenografi, ljus och skådespelare berättar om våra inre sidor. Om ilska, ensamhet och om att vikten av att våga vara sig själv.

Halvsjupojken riktar sig både till hörande och döva och är särskilt angelängen under 2010, året som utsetts till Tillgänglighetsåret 2010. Nio år har gått sedan Riksdagen beslutade att Sverige 2010 skulle vara tillgängligt för alla. En del har hänt på vägen, men mycket finns också fortfarande kvar att göra.

» Läs mer om Halvsjupojken

___________________________________________________________________



2010-01-11

Riksteaterturné med Maria Svelands Bitterfittan som teater 
 
Sara reser besviken till Teneriffa för att ta itu med det nyblivna mammalivet, som inte blivit så där jämställt som hon och maken tänkt sig att det skulle bli. Pontus Stenshäll regisserar Tove Olsson i Västerbottensteaterns uppsättning av Bitterfittan, som bygger på Maria Svelands uppmärksammade bok med samma namn. Nypremiär i Östersund den 18 januari.
 
Maria Svelands bok Bitterfittan slog ned som en liten bomb när den kom 2007. Inte bara den smått kontroversiella titeln väckte uppmärksamhet. Även innehållet, ett slags uppgörelse med hur man ska leva med kärleken, barnafödandet, jobbet och äktenskapet i jämställdhetens tid, blev rejält omtalat.

Romanen/självbiografin/reportaget tog upp frågor som: Varför det är så förtvivlat svårt att leva rättvist, till och med för två som älskar varandra och vill det? Och: Är det möjligt att bli mamma utan att behöva ge upp sig själv?

- Många bortförklarar orättvisan genom att skylla på kultur, tradition, biologi, individualitet och så vidare. Men jag hade ett behov av att göra upp med hela skiten, därför skrev jag Bitterfittan. En bok om en kvinna som vill älska och existera på samma villkor som männen. Som vill bortom könen, kärleken och alla myter som låg i vägen, säger Maria Sveland.

I början av förra året satte så Västerbottensteatern upp monologen Bitterfittan, baserad på boken med samma namn. Resultatet blev en direkt, underhållande och plågsamt ärlig föreställning om kvinna, man, barn och jobb. Medverkar som Sara gör skådespelaren Tove Olsson, som varit verksam vid Västerbottensteatern sedan 2006 och som senast turnerande med Riksteatern i Ibsens When We Dead Awaken 2008.

- Jag tycker att Bitterfittan är ett sätt att ta sig ur offerrollen, jag kan välja om jag vill bli upprörd över att jag diskar oftare än min pojkvän eller så kan jag bara skratta åt det eller helt enkelt låta disken vara, säger hon.

För regin står Pontus Stenshäll, en av grundarna till kritikerrosade Moment:teater, Thaliapristagare 2008.

- Det är lätt att tro att Bitterfittan är en häxjakt på killar, men det är det verkligen inte. Den ger redskapen att visa hur det kan se ut, det är en nyckel till förändring.

» Läs mer om Bitterfittan

___________________________________________________________________



2010-01-07

Cirkus Cirkörs succéföreställning Inside out på Riksteaterturné 
 
Efter att ha spelats nära 100 gånger för en publik på 72 500 personer över hela världen återvänder Cirkus Cirkör nu hem för en landsomfattande Sverigeturné med den hyllade föreställningen Inside out. Turnépremiär i Örebro den 18 januari.

Inside out hade urpremiär i Lund hösten 2008, spelades i Göteborg och fortsatte sedan till Stockholm där den spelades för utsålda hus. Om och om igen. Därefter väntade en världsturné med stopp i Ryssland, Tyskland, Storbritannien, USA, Frankrike och Italien.

- Äntligen får vi ge oss ut i Sverige på turné igen. Efter en lång spelperiod i Stockholm och världen är det underbart att få komma tillbaks till scener som vi inte har besökt på länge och besöka nya platser som vi längtat efter att få spela på, säger Tilde Björfors, regissör och grundare av Cirkus Cirkör.

Inside out är ett svindlande cirkusdrama om att våga mer än man vågar och samtidigt en hyllningsföreställning till cirkusens tekniska skicklighet, magi, kärlek och värme. I handlingens mitt står två personer som båda är fast i sina egna uppfattningar om vad trygghet och framgång är. Men så ställs allt på ända när de möter ett cirkussällskap fyllt av fula, vanskapta och udda men också magiska, roliga, varma och eleganta karaktärer.

Resultatet blir en föreställning fylld med klappande cirkushjärtan och grym livemusik.

» Läs mer om Inside out

___________________________________________________________________



2010-01-04

Hamadi Khemiri inviger våren på Riksteatern med hyllade Signalfel 
 
I den hyllade monologen Signalfel, av och med Hamadi Khemiri, får publiken följa med på en resa full med missförstånd och förutfattade meningar. Föreställningens innehåll varierar, beroende på var den spelas under turnéns gång.
 
Hamadi Khemiri medverkade våren 2009 i Riksteaterns hyllade uppsättning Fem gånger Gud. Nu åker han ut med sin egen föreställning Signalfel på en landsomfattande turné med Riksteatern.

Fem nedslag i fem människors vardag är utgångspunkten i monologen som tar publiken med på en resa fylld med missförstånd, förutfattade meningar, raseri, leda och energi, via kontor, skolsalar och teatersalonger.

Ett gisslandrama utgör fonden och åtskilliga röster och perspektiv tar plats på scen på samma gång. Men vad är det egentligen publiken ser? Flera personer – eller – helt enkelt en och samma människa som försöker reda ut oredan bland sina vitt skilda åsikter? I Khemiris hyllade Signalfel finns inga raka svar. Uppgiften att förstå lämnas åt helt åt publiken och innehållet varieras och anpassas beroende på vilka platser och städer som besöks.

Hamadi Khemiri skrev Signalfel under sista året på scenskolan, helt enkelt för att han tyckte att just en sådan pjäs saknades i utbudet. Han står ensam på scen och sköter helt själv all teknik som behövs. Föreställningen, som hade urpremiär på Kulturhuset i Stockholm 2007, utsågs till en av fyra vinnare i Dramatens och SVT:s projekt för nyskriven dramatik: Puls på Sverige. I augusti 2009 sändes föreställningen i Sveriges television.


» Läs mer om Signalfel

___________________________________________________________________



2009-12-07

Riksteatern tar danssuccé från Turkiet till Stockholm 
 
Den har dansats mer än 1750 gånger, framförts i 70 länder, setts av 11 miljoner människor och slagit två världsrekord. Den 20 december kommer dansshowen Fire of Anatolia från Turkiet för första gången till Sverige för en exklusiv Riksteaterföreställning på Cirkus i Stockholm.
 
- Riksteatern tar stora steg i rätt riktning för att skapa mötesplatser för Sveriges alla medborgare. Våra tidigare turkiska produktioner har varit mer språkbegränsade, som de publikfyllda föreställningarna med ståupparen Ata Demirer och musikern Ferhat Göcer. Fire of Anatolia talar dansens språk. Jag vet att folk från Turkiet har längtat efter att sitta på en teater bredvid en ”svensk” och känna stolthet för en föreställning från sitt eget hemland, säger Figen Solmaz som är producent på Riksteatern.

Fire of Anatolia är en totalupplevelse med 40 dansare på scen. Föreställningen har till och med slagit två världsrekord i Guinness rekordbok. Det ena för snabbaste dansföreställning, 241 steg på en minut. Det andra för världens största publik: 400 000 personer såg föreställningen i den turkiska staden Ereðli.

Koreografen bakom föreställningen, och danskompaniet med samma namn, är Mustafa Erdoðan. Han hade länge drömt om att blanda alla de dansstilar och traditioner som finns i Anatolien, Kaukasus och på Balkan. Han har skapat en fusion av orientalisk dans, nummer med davultrummor, ringdanser, modern dans och klassisk balett.

Resultatet är Fire of Anatolia, en ren energikick som blandar solonummer med storslagna gruppkoreografier.

Det geografiska området Anatolien har under historiens lopp rymt trojaner, bysantiner, greker, syrianer, kurder, osmaner och turkar, bara för att nämna några. I föreställningen tar de 40 dansarna oss med på en resa genom deras gemensamma historia. Berättad med det universella språket dans i en färgsprakande show med en välslipad och dynamisk koreografi, med flera av världens bästa dansare, från flera discipliner.

Danskompaniet Fire of Anatolia grundades 1999 under namnet Sultans of the Dance. 750 dansare kom på den första auditionen, Mustafa Erdoðan valde ut 90. I dag är kompaniet ett av världens största med 120 dansare. Till Sverige och Cirkus kommer 40 av dem.

Kändisröster om Fire of Anatolia:

"It is a great and very splendid show. I am deeply impressed." (Britney Spears)
"It’s a magnificent show!" (Celine Dion)
"It is a marvellous East-West synthesis." (Shakira)

» Läs mer om Fire of Anatolia

___________________________________________________________________



2009-12-03

Women Playwrights International till Sverige för första gången 2012 - redan nu börjar Riksteatern planera 
 
Riksteatern får äran att ordna nästa konferens inom nätverket Women Playwrights International, som samlar kvinnliga dramatiker från hela världen. Detta bestämde WPI nyligen då nätverket höll konferens i Mumbai, Indien.

Riksteatern kommer att hålla WPI-konferensen på Södra Teatern 2012, där Al-Harah Theatre i Palestina och Al Madina Theatre i Beirut blir några av Riksteaterns samarbetspartners. Nidal Al-Achkar, konstnärlig ledare för Al Madina Theatre i Beirut, och Jyoti Mhapsekar, ledare för kvinnoorganisationen Stree Mukti Sanghatana i Mumbai, där den senaste WPI-konferensen hölls, är i Stockholm 3/12 – 4/12.

- Jag är stolt och glad över att Riksteatern fått förtroendet att ordna en konferens för Women Playwrights International. En sådan konferens, som samlar kvinnliga dramatiker från hela världen, ligger helt i linje med det uppdrag som jag fått av Riksteaterns medlemmar. Kultur stannar sällan inom ett lands gränser, den har förmågan att leta sig vidare och kan förändra både människor och politiska skeenden längs sin väg, säger Birgitta Englin, vd, Riksteatern.

Då Womens Playwrights International hölls i Indien i november samlades ungefär 80 kvinnor från hela världen. Riksteatern deltog med Birgitta Englin, vd, Rani Kasapi, verksamhetschef, Nadia Izzat, ansvarig för verksamheten vid Södra teatern och Jenny Andreasson, regissör. De presenterade bland annat Spets-projektet, som riktar strålkastarljuset på kvinnliga dramatiker genom tiderna, och pratade om kvinnligt ledarskap. Riksteaterns företrädare övertygade också WPI om att lägga nästa konferens i Sverige, WPI antog enhälligt det förslag som Riksteatern presenterat.

Från Sverige deltog också dramatikern Margareta Skantze som presenterade "Black Madonna" och dramatikern Eva Moberg som presenterade "A Path Not Taken".

Fakta:
WPI - Women Playwrights International - är ett nätverk av kvinnliga dramatiker från hela världen.

Nätverket bildades 1988 i New York.

Vart tredje år håller WPI en konferens där närmare hundra nyskrivna dramer författade av kvinnliga dramatiker presenteras.

Konferenser har ägt rum i New York, Toronto, Adelaide, Galway, Aten/Delfi, Manila, Jakarta och Mumbai.

Nästa WPI-konferens kommer att hållas 2012 i Stockholm med Riksteatern som arrangör.

___________________________________________________________________



2009-11-30

Här är de sju bästa manusskribenterna i Sydostsverige  
 
Hedda Axelsson och Maria Lindeberg från Eksjö, Joline Andersson och Johan Poulsen från Kalmar, Eva-Lotte Hellström från Oskarshamn , Susie Blomqvist Simu från Hultsfred och Erik Bergström från Färjestaden har skrivit Sydostsveriges bästa manus 2009. Nu kan de sju debuterande dramatikerna vinna såväl Sveriges största manustävling ”Ny text” som den internationella tävlingen ”New Baltic Drama”. Deras texter når scenen redan den 7, 8 och 9 december, vid läsningar i Kalmar, Växjö och Karlshamn. Medverkar vid de tre läsningarna gör också den hyllade singer/songwritern Britta Persson, nyligen utkommen ur studion efter att ha spelat in sitt tredje fullängdsalbum. Läs mer, och lyssna på hennes musik, på: www.myspace.com/brittapersson 

NY TEXT! är Sveriges största manustävling som i år samlar svenska manus i en bok för tredje året i rad. Riksteatern är initiativtagare och koordinator för samarbetet mellan Föreningen Nationella Dramaturgiatet, 14 fria teatergrupper och tre länsteatrar i hela landet som tillsammans driver tävlingen.

I sydost har dramatiker, skådespelare och dramaturger från Byteatern i Kalmar, Regionteatern Blekinge Kronoberg och Teatersmedjan i Karlshamn tillsammans läst en mängd texter, utan att få veta vilken skribent som skrivit vilken text, och sedan vaskat fram de sju vinnarna.

» Läs mer om NY TEXT!

___________________________________________________________________



2009-11-24

Göteborg blir Lekplats

Vad händer när dramatiker, regissörer, skådespelare och musiker får leka fritt tillsammans under 36 timmar? Det är en fråga som besvaras på Amandas teater i Göteborg, när det uppmärksammade teaterprojektet ”Lekplats” besöker staden den 4 och 5 december.

Lekplats är en kreativ frizon där jobbprocessen är själva underhållningen. Allt går ut på att teater, film, musik och webb blandas, på en och samma tillfälliga lekplats, för att skapa ny scenkonst.

Under 36 timmar får en grupp dramatiker, regissörer, skådespelare, kompositörer och musiker friheten att skapa med staden, i det här fallet Göteborg, som inspiration. Utan förberedelser leker de sig sedan under två dagar fram till fyra korta pjäser som blir till en gemensam föreställning som spelas två gånger. Biljettintäkterna går till välgörande ändamål, den Rosengrenska stiftelsen som arbetar med att ge läkarvård för papperslösa flyktingar. Syftet är att inspirera, skapa en plattform för nya samarbeten och att tillsammans arbeta för en bättre stad.

- Vi vill slå ett slag för den ocensurerade kreativiteten, den som inspireras av verkligheten här och nu. Det är leken vi vill åt, säger initiativtagaren Sandra Andreis.


» Läs mer om LEKPLATS

___________________________________________________________________



2009-11-23

Riksteaterns internationella teaterresor

Som medlem i Riksteatern har du nu möjlighet att följa med till de välkända teaterfestivalerna i Edinburgh och Avignon!
Riksteatern samarbetar med en av branschens mest erfarna researrangörer, Hummingbird Lifestyle Travel. Tillsammans hittar vi de allra bästa teaterresorna.






















Men skynda dig, platserna är begänsade, så boka i tid!

» Läs mer om Riksteaterns internationella teaterresor

___________________________________________________________________



2009-11-17

Premiär för Åberg och Schaffers klimatmusikal "Banankontakt"

Idyllen i Trazan och Banarnes djungel är hotad av den hemska fröken Öken. Med alla medel försöker hon roffa åt sig marken, riva kojan och såga ner träden. Familjemusikalen Banankontakt, av Lasse Åberg och Janne Schaffer, handlar om klimatkris, miljö och vänskap och är ett samarbete mellan Riksteatern och Naturskyddsföreningen. Premiär i Gävle den 3 december 2009.

Trazan och Banarne lever ett fridfullt och avspänt liv i djungelkojan tillsammans med kompisarna: den köttätande blomman Roger, som är vegetarian, Kung Lian och pirayan Maja. Men snart förstörs friden av den förfärliga Fröken Öken som med list och hot köper upp bit för bit av all mark. Just som träden ska huggas ner för att ge plats åt en stor öken får regnskogen och djuren hjälp från ett oväntat håll.

Familjemusikalen Banankontakt är fylld av funkig musik skriven av Janne "Zebran" Schaffer och med träffsäkra texter skrivna av Lasse "Tigern" Åberg. Gammalt och nytt material varvas med Electric Banana Band-hits som Min piraya Maya, Olyckan och Zwampen.
– Det har varit underbart kul att puzzla ihop en djungelsaga med gamla och nya Bananlåtar, säger Lasse Åberg.

Banankontakt är ett samarbete mellan Riksteatern och Naturskyddsföreningen, som fyller 100 år 2009. Det är en familjeföreställning som på ett kreativt och underhållande sätt tar upp ämnen som klimatkris, miljö och vänskap – med poänger och tankeställare, både för barn och vuxna. På flera av orterna där Banankontakt ska spelas kommer familjeaktiviteter med miljöfokus att anordnas av lokala teater- och naturskyddsföreningar. Riksteatern och Naturskyddsföreningen vill med samarbetet föra samman kultur och natur för att kunna nå ut till det stora flertalet människor.

– Det blir fantastiskt härligt att kunna öka engagemanget i klimatfrågan på ett humoristiskt sätt både till vuxna och till barn samtidigt, säger Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen.

– Naturskyddsföreningen hörde av sig till oss på Riksteatern och det visar att scenkonsten kan vara en arena för samhällsförändring. Med teaterns hjälp kan vi prata med unga människor om stora frågor som klimat och miljö. Extra roligt är det förstås att Sverige i år är ordförandeland i EU med miljötemat i fokus, säger Riksteaterns VD Birgitta Englin.

Exempel på lokala aktiviteter som planeras av Riksteaterns teaterföreningar och Naturskyddsföreningens kretsar tillsammans ute i landet är utdelning av ekologiska bananer till cyklister, klädbytarpartyn, naturguidningar, rovdjursutställning och återvinningskonst - där konstverk skapas av, exempelvis, gamla förpackningar.

» Läs mer om Banankontakt

___________________________________________________________________



2009-11-10

Teaterdagarna hos Riksteatern tar klivet ut i världen

Den 20-21 november arrangerar Riksteatern Teaterdagarna 2009 med temat "Riksteatern i världen och världen i Riksteatern". Det är 20:e gången Teaterdagarna går av stapeln och Riksteaterns hus i Hallunda kommer att fyllas med internationell och svensk scenkonst, utmanande workshops och spännande debatter.

– Riksteatern har arbetat intensivare med ett internationellt perspektiv under de tre senaste åren. I dag delas målgrupper och konstnärer tvärs över nationsgränser. Riksteatern vill tillsammans med andra internationella aktörer arbeta för att stärka en internationell marknad som gynnar minoriteter, men också olika subkulturer. Det kommer att märkas på Teaterdagarna, säger Rani Kasapi som är verksamhetschef och uppdragsledare för det internationella uppdragets på Riksteatern.

För att främja det globala samarbetet har Riksteatern bjudit in en rad personer som alla jobbar för att inspirera till och utveckla internationella samarbeten inom scenkonstvärlden.
Bland dem finns John McGrath Han är konstnärlig ledare från Nationalteatern i Wales som visat hur en modern nationalscen kan utvecklas utan att ha en fast scen – helt enkelt genom att föra dialog med sin publik. Den engelska hiphop- och spoken wordduon Poetic Pilgrimage, som är aktuella på Riksteatern i vår, berättar om samarbetet med Riksteatern och om hur de genom sitt artisteri jobbar för att bryta stereotyper kring islam.

» Läs mer om Teaterdagarna 2009

___________________________________________________________________



2009-11-09

Riksteatern och Dramalabbet ger plats åt nya talanger

Den 16 november spelas Jag borde få något slags pris av och med Sanna Sundqvist på Dramalabbet i Stockholm. Föreställningen är ett första steg i ett nytt samarbete mellan Riksteatern och Dramalabbet för att ge icke-etablerade scenkonstnärer utrymme för sina verk.

Föreställningen Jag borde få något slags pris var en av Teaterhögskolans Departure-produktioner och fick ett mycket gott mottagande av publiken när den spelades tidigare i höst. Under Teaterhögskolans etikett Departure ryms teaterstudenternas egna projekt, kortare produktioner på max en timme som studenterna jobbat med under utbildningstidens gång.

Jag borde få något slags pris är en enkvinnas-föreställning om att få vad man förtjänar. Om att få bli sedd och att ses.
- Parkarbetarna, småbarnsföräldrarna, ja hela jävla kommunen borde ställa sig upp och applådera. Jag bryr mig om mitt närområde. Jag känner ett stort medborgerligt ansvar… (ur föreställningen)

För alla de som missade Jag borde få något slags pris erbjuds nu ytterliggare en möjlighet, närmare bestämt på Dramalabbet den 16 november klockan 20. Fri entré. Vid intresse, OSA till info@dramalabbet.com och skriv Jag borde få något slags pris i ämnesraden.

Texten har skrivits tillsammans med en lovande dramatiker, Elin Brogan. Elin har tidigare bland annat deltagit i NY TEXT och fått sina texter spelade av, bland annat, Radioteatern.

NY TEXT är Sveriges största återkommande insamling av nyskriven text för scen, men också ett nätverk av ett tjugotal teatrar som varje år får ta emot texter för scen av allmänheten. Dessa teatrar väljer ut några av texterna till offentliga läsningar och de bästa väljs sedan ut till en bok. NY TEXT är alltså ett nätverk, en "tävling" och en bok. Målet är att förkorta och förenkla vägen till scenkultursproducenterna för såväl oetablerade som etablerade textförfattare.

Riksteatern är initiativtagare till NY TEXT.
NY TEXT 2009 / 2010 är ett samarbete mellan:Teatersmedjan (Karlshamn) Teater Tamauer, Teater Kurage och Play Teaterkonst (Göteborg), Skuggteatern, Ögonblicksteatern och Profilteatern (Umeå) Teater Weimar, Institutet, PotatoPotato,Teater 23, Teaterrepubliken och Dramatikerhögskolan (Malmö), Dramalabbet, Scenario, Unga Tur (Stockholm) samt: Byteatern Kalmar, Regionteater Väst, Regionteatern Blekinge Kronoberg, Nationella Dramaturgiatet och Riksteatern.

» Läs mer om NY TEXT

___________________________________________________________________



2009-11-03

Anna Grip ny konstnärlig ledare för Cullbergbaletten

Anna Grip blir Cullbergbalettens nya konstnärliga ledare. Förordnandet börjar vid årsskiftet och sträcker sig över tre år. Anna Grip har varit kompaniets ensemblechef sedan 2006 och tillförordnad konstnärlig ledare sedan våren 2008.

- Jag är glad för förtroendet. Jag ser mycket fram emot att fortsätta arbetet med Cullbergbaletten för att kompaniet fortsatt i framtiden ska vara en betydelsefull aktör för publiken såväl som för den internationella dansvärlden, säger Anna Grip.

- Anna Grip har en fast förankring i Danssverige och är med sin person, sin kunskap och sina ideér helt rätt person för Cullbergbalettens framtida utveckling. Vi är mycket nöjda med att Anna fortsätter sitt arbete tillsammans med kompaniet, säger Riksteaterns VD Birgitta Englin.

Anna Grip har varit verksam vid Cristina Capriolis danskompani CCAP i Stockholm, Rosas i Bryssel, Nya Carte Blanche i Bergen och vid Helsingfors Stadsteater. Hon har varit balettmästare och balettchef på Östgötabaletten och rektor för Skolen for Moderne Dans i Danmark. Anna Grip är aktiv i flera styrelser inom området. Hon tog över som tillförordnad konstnärlig ledare för Cullbergbaletten våren 2008 när dåvarande konstnärlige ledaren Johan Inger slutade sitt uppdrag.

» Läs mer om Cullbergbaletten på cullbergbaletten.se

___________________________________________________________________



2009-11-02

Cullbergbaletten tillbaka på Dansens Hus stora scen med Matter of a Maker

Cullbergbaletten är tillbaka på Dansens Hus stora scen med den kanadensiska koreografen Crystal Pites uppmärksammade verk Matter of a Maker som hade premiär i april förra året. Tre föreställningar ges, som kvälls-, matiné- och skolföreställning.

- Det är ett verk om att skapa ett verk. Att förstöra är en viktig del av skapandet, men man kan inte börja med det, först måste man bygga upp något att förstöra. Alla mina verk är personliga, men detta extra mycket, det säger mycket om mitt förhållande till mitt arbete, säger Crystal Pite.

Crystal Pite är utbildad dansare men har under hela sin danskarriär även arbetat som koreograf. Pite har skapat koreografier för bland andra Nederlands Dans Theater 1, Ballett Frankfurt, Les Ballets Jazz de Montreal, där hon också var residenskoreograf mellan åren 2001-2004, Ballet British Columbia, the Alberta Ballet, Ballet Jörgen liksom för många frilansande grupper. 2001 återvände Pite till Kanada där hon grundade sitt eget kompani – Kidd Pivot. Matter of a Maker var Crystal Pites första verk för Cullbergbaletten.

Matter of a Maker (2008)
Koreografi, scenografi och kostym: Crystal Pite
Musik: Owen Belton, komponerad för Cullbergbaletten
Övrig musik: Beastie Boys
Ljus: Erik Berglund
Kostymassistent: Nina Stenmark

Matter of a Maker på Dansens Hus stora scen 21-22 november, skolföreställning 24 november, Storsjöteatern Östersund 3 december, Stadsteatern Skövde 30 januari 2010.
Cullbergbaletten har premiär på programmet Up close med verket xspectacle av Crystal Pite och det helt nya verket JJ’s voices av Benoît Lachambre på Dansens Hus Lilla scen 25 november, spelas även 26-27 november.

» Läs mer om Cullbergbaletten på cullbergbaletten.se

___________________________________________________________________



2009-10-29

Succén tillbaka: Teckenspråksshow på öppen scen för andra året

Ett år har gått sedan Riksteaterns Unga Tyst Teater för första gången anordnade artistjakten Open Sign: En öppen turnerande scen på teckenspråk. Intresset överträffade alla förväntningar och konstformer som dans, teckenspråkspoesi och stand-up-komik avlöste varandra. I år besöker turnén Göteborg den 14 november, Leksand den 18 november och Örebro den 21 november.

Vem som helst får vara med och göra precis vad som helst – så länge som det är på teckenspråk. Det är receptet som gjort Riksteaterns Open Sign till en återkommande framgångssaga. Under teståret 2008 uppträdde omkring 30 artister för flera hundra i publiken. Det bjöds på enmansshower, mimik, fysisk teater, performance och sång på teckenspråk – bland annat.

- Det känns fantastiskt att nu få anordna en öppen scen för andra året i rad. Med Open Sign synliggörs vikten av tvåspråkiga barn och ungdomars rätt till att få uttrycka sig konstnärligt på scen på teckenspråk i respektive stad. Det förankrar behovet i regionen och med hjälp av Open Sign 2009 driver vi på frågan om vems ansvar det är att tillmötesgå teckenspråksanvändarnas behov av kultur – både som konsumenter och utövare, säger projektledaren Mia Modig.

Open Sign är en del av Unga Tyst Teater och en unik satsning, en plattform där döva och hörselskadade artister kan pröva sina vingar, få en möjlighet att uttrycka sig konstnärligt och samtidigt få professionell vägledning. Med på turnén följer exempelvis i år två av Tyst Teaters rejält erfarna och erkända skådespelare: Gunilla Westin-Wallin och Jianu Ianco. Deras uppgift blir att som coacher peppa och ge råd och tips till de medverkande. Open Sign leds av Malin Beckman, som är årets konferencier. Brittiske diskjockeyn DJ Chinaman får publiken att rocka loss till vibrationer och sprakande ljussättning.

» Läs mer om Open Sign

___________________________________________________________________



2009-10-22

Sverigepremiär i Ystad för Svinalängorna som teater

”Ypperlig teater”, ”berörande” och ”kryper under huden”. Så skrev de finländska recensenterna efter urpremiären av Susanna Alakoskis Svinalängorna som teater i författarens födelsestad Vasa i mitten av september. Den 7 november är det Sverigepremiär i Ystad, platsen där den drabbande berättelsen om finska Leena och hennes familj utspelar sig.

Drygt tre år har gått sedan Susanna Alakoskis debutroman Svinalängorna först landade hos bokhandlare och läsare 2006. Boken, som handlar om Leena och hennes familj som sökt sig från Finland till 1970-talets Sverige i jakten på försörjning och ett bättre liv, belönades med Augustpriset och hyllades av kritiker.

- Med Svinalängorna ville jag berätta om Leena, Riitta och Åse – om deras utsatthet och fattigdom, men också om deras vänskap som blir en stark kraftkälla i det kaos som föräldrarnas alkoholmissbruk för med sig, berättar Susanna Alakoski.

Två finländska skådespelare, den fria teatergruppen Blaue Fraus Sonja Ahlfors och Joanna Wingren, upptäckte boken tidigt, läste och berördes. Tillsammans kom de överens om att göra teater av Svinalängorna och tillsammans frågade de Susanna Alakoski, som svarade ja.
I takt med att boken sedan blev en bästsäljare ville allt fler stora teaterinstitutioner göra samma sak.

- Men Susanna har hela tiden varit otroligt lojal och sagt till dem som frågat att hon redan gett rättigheterna till en liten frigrupp i Finland, berättar Sonja Ahlfors som spelar Leena och som tillsammans med Joanna Wingren, som spelar Leenas rikssvenska bästis Åse, utgör Blaue Frau.

I pjäsen Svinalängorna lever Leena och Åse sina liv i en vuxenvärld som är fullpackad med alkohol och social misär. Det rinnande vattnet och kylskåpet i lägenheten i bostadsområdet Fridhem, i folkmun kallat Svinalängorna, räcker inte till. Tillsammans kommenterar, iakttar och rymmer flickorna från verkligheten – samtidigt som de hoppas på, och drömmer om, något bättre.

- Svinalängorna är en berättelse om att växa upp i en främmande kultur och insikten om att det aldrig riktigt blir som man hade tänkt sig. Det är en berättelse som berör på djupet och som samtidigt har en befriande humoristisk ton mitt i en krass kaotisk och utsatt verklighet. Den handlar mer än något annat om konsten att överleva, allt skildrat genom barnets perspektiv, säger regissören Michaela Granit.

Blaue Frau kom överens om att göra pjäsen till verklighet tillsammans med Wasa Teater i Finland och Riksteatern och Uusi Teatteri i Sverige. Svinalängorna är alltså ett samarbete över de finsk-svenska gränserna och en del av Märkesåret 1809, som 2009 uppmärksammar att 200 år har gått sedan Sverige och Finland separerades efter 600 år i union.

Blaue Frau hyllades så sent som i augusti i svensk press för föreställningen Jag är din flickvän nu, som då gästspelade i Stockholm.

» Läs mer om Svinalängorna

___________________________________________________________________



2009-10-20

I "Det blir kaos i världen" har barnen har fått bestämma hur barnteatern ska vara  
 
Under drygt ett års tid pratade och lekte dramatikern Malin Axelsson med en fjärdeklass i Borgskolan i Botkyrka. Via drama, rörelse, musik, bild och barnens tankar om livet, föräldrar, pengar och playstation skrev hon så pjäsen Det blir kaos i världen, som har premiär i Hallunda den 3 november och som sedan spelas under två veckor för barn i Botkyrka kommun. På scen står fem skådespelare och fem barn från klassen – som nu hunnit bli en sjätteklass.

Fyra barn väljer sina roller. Det ska bli en teaterföreställning, men vad händer på vägen? Jo, barnen föds, en bank blir rånad, det blir krig och det blir kaos i världen. Genom teaterlek bearbetar de livet och resultatet blir roligt, sorgligt och igenkännande.

- Inledande lekte vi oavbrutet: Hela havet stormar, Fruktsallad, Bläckfisken Ursula och en mängd andra regellekar. Det var utmattande för oss vuxna, men ett bra sätt att lära känna varandra och öppna upp det fantastiska och utmanande leklaboratorium som vi sedan tillsammans har befunnit oss i, berättar dramatikern Malin Axelsson som tillsammans med Lisa Hugoson, uppdragsledare på Riksteatern, och Karin Ernstedt, dramapedagog från Botkyrka kommun, jobbat med projektet.

Det blir kaos i världen är alltså ett resultat av ett samarbete mellan Riksteatern och Botkyrka kommun och en del av BURR – Barn och Ungas RiksteaterRåd. BURR är ett konstnärligt leklaboratorium som undersöker hur barn kan ha inflytande i en konstnärlig process. Syftet har dels varit att träffa en grupp barn och att dessa möten skulle leda till en pjäs, och dels att långsiktigt närma sig den unga publiken.

Under drygt ett år pågick samtalen med en grupp tioåringar från Borgskolan i Norsborg. I lekens form, via drama, rörelse, musik och bild gestaltades filosofiska tankar och resonemang.
Under hösten har barnen, som nu går i sexan, jobbat med scenografi och kostym. De har varit på loppis och köpt soffor och målat såväl dekor som själva scengolvet.

- Barnen var mycket intresserade av det faktum att de befann sig på en teater. Vi har klätt ut oss, spelat små scener, antagit roller, och gjort hela små pjäser. Varje träff har jag fört ett konstnärligt protokoll i min BURR-bok, som barnen har fått titta i. Jag sökte ett ämne eller en historia, men i stället landade jag i barnens egen ordning där lekens dramaturgi härskar. För mig har det varit konstnärligt omvälvande, en resa som påverkat hela mitt eget skapande och min syn på teater, säger Malin Axelsson.

» Läs mer om Det blir kaos i världen

___________________________________________________________________



2009-10-06

Gertrud Larssons kritikerrosade Asylshopping på Sverigeturné 
 
I Asylshopping, som hade premiär och hyllades på Teater Scenario i våras, är champagnen och tårtorna lika närvarande som självmorden på Migrationsverket. Nu tar Riksteatern föreställningen på turné i Sverige. Premiär i Uppsala den 17 oktober.

År 2009 har av regeringen utsetts till det år då fler tvångsavvisningar än någonsin ska genomföras. 2009 är också det år då Sverige, under ordförandeskapet i EU, kommer att spela en central roll när det gäller förverkligandet av en gemensam asyl- och migrationspolitik.

Samtidigt passar Riksteatern och Teater Scenario på att bjuda in till öppet hus på det svenska Migrationsverket! Det blir svensk flyktingpolitik – och show på samma gång. Välkommen till Beslutsfattarens, Asylhandläggarens och Mottagningshandläggarens värld – de som verkställer den svenska flyktingpolitiken och som har asylsökande, avslag, uppehållstillstånd, förvarsbeslut, äkta och oäkta flyktingar, förhör, självmord, beslutsstopp, ömmande omständigheter, tårtor och champagne inpå knuten varje dag.

- Med Asylshopping vill jag väcka opinion och debatt och därför är jag mycket glad över att Riksteatern tar ut föreställningen på turné. Jag hoppas att föreställningen leder till ett ifrågasättande av den rådande flyktingpolitiken och den praxis som idag gäller på asylområdet, säger Gertrud Larsson.

Verkligheten blandas med påhittat, ironi med tragedi och allvar med satir i Asylshopping. I pjäsen förekommer rent dokumentärt material i form av intervjucitat från tre olika handläggare: en mottagningshandläggare, en asylhandläggare och en beslutsfattare som berättar om sig själva, sitt arbete och sina ärenden. Begreppet asylshopping används i verkligheten av både myndigheten och politiker och syftar på när en flykting söker asyl i flera länder samtidigt.

Asylshopping fick ett mycket varmt mottagande av både publik och kritiker när föreställningen spelades våren 2009 på Teater Scenario i Stockholm.

» Läs mer om Asylshopping

___________________________________________________________________



2009-09-30

Streetdance i världsklass till Sverige: Accrorap ger Douar

Streetkulturen har på allvar tagit steget in i dansvärlden. Det är den franska världskoreografen Kader Attou och hans danskompani Accrorap ett tydligt exempel på. Efter att ha turnerat över hela världen kommer de nu Sverige för första gången, med föreställningen Douar.

I den algeriska staden Douar går de unga invånarna och bara längtar efter och fantiserar om friheten i Europa. Men väl där, på andra sidan Medelhavet, blir den förmodade friheten i stället till utanförskap.

Om det handlar föreställningen Douar, där det franska streetdancekompaniet Accroraps åtta hiphopdansare berättar en allvarlig historia – med humor och head spins. Det är visuellt och poetiskt, häftigt och intensivt och mörkt och hoppfullt.

- Hiphopdansen har ett uttryck som passar föreställningens tema. De sociala förhållanden som hiphopen växte fram ur påminner mycket om den exil som unga algerier lever i, i Frankrike, säger Kader Attou, Accroraps konstnärliga ledare.

Kompaniet Accrorap, med franska och algeriska dansare, är känt för att mixa dansstilar, traditioner och kulturer. I Douar möts hiphop och modern dans, Frankrike och Algeriet.

Douar skapades under Frankrikes Algeriet-år 2004 av Kader Attou. Föreställningen har tidigare turnerat i Indien, Brasilien, Palestina, Israel och på Kuba.

» Läs mer om Douar

___________________________________________________________________



2009-09-25

Riksteatern tar America Vera-Zavalas "Jävla finnar" på turné

I november 2008 var det premiär för America Vera-Zavalas Jävla finnar på Folkets hus i Norrsundet. På scen stod skådespelare som alla hade jobbat på ortens nedlagda fabrik. Historien som spelades upp kom direkt från ensemblens verklighet. Nu tar Riksteatern den uppmärksammade föreställningen på Sverigeturné.

Hösten 2007 beslutade Stora Enso att lägga ner Norrsundets massabruk utanför Gävle efter 82 år på orten. Samtidigt beslutade man också om att hålla den finska produktionen vid liv.
I America Vera-Zavalas Jävla finnar skildras fem före detta bruksarbetare och de frågor som väcks när vardagen vänds upp och ned. Kommer vi att finnas kvar? Vad gör politikerna? Vad ska vi göra?

I ett sammanträdesrum har MBL-förhandlingarna just avslutats och de fackliga representanterna låsts in i väntan på att ledningen ska informera omvärlden om beslutet. Så var det i verkligheten och så är det i föreställningen.

- En pjäs kan inte rädda arbetare men det är ett sätt att skriva historia, att nedteckna ett kollektivt minne och föra den centrala frågan vidare: vad gör vi nu? Hur går vi vidare?, säger dramatikern Amercia Vera-Zavala.

En av skådespelarna i Jävla finnar blev – i verkligheten – varslad och avskedad två gånger på mindre än ett år. Samtliga i ensemblen har ett förflutet som anställda på massafabriken. Pjäsens innehåll bygger på intervjuer som dramatikern America Vera Zavala gjort med arbetarna på Stora Enso. För regin står Reine Lööf, nu utvandrad men med rötterna djupt i Norrsundet.

» Läs mer om Jävla finnar

___________________________________________________________________



2009-09-24

På begäran: Hyllningsföreställningen Ljus. Gullin. åter på turné

Över 30 år har gått sedan en av Sveriges främsta jazzmusiker Lars Gullin gick bort. I föreställningen Ljus. Gullin., som efter en framgångsrik turné förra året nu får nypremiär, följer publiken Lars Gullin på hans musikaliska resa genom livet. Musiken är Gullins, texterna är nyskrivna. Nypremiär i Stockholm den 4 oktober.

Med sitt karaktäristiska barytonsaxofonspel vann Lars Gullin (1928-1976) stora framgångar både i Sverige och internationellt, blev en av vårt lands genom tiderna främsta jazzmusiker. Men livet kantades inte bara av framgångar, utan också av svårigheter. På begäran åker nu föreställningen Ljus.Gullin., med Gullins musik och berättelsen om musikerns korta men händelserika liv, än en gång ut på Sverigeturné: ett samarbete med Länsteatern på Gotland och Gotlandsmusiken.

Ljus. Gullin. är skriven av P2-producenten, journalisten och författaren Eva Sjöstrand, som tidigare skrivit text till två folkmusikdramer: Volund och Utlottningen. Eva Sjöstrand, som fick Sveriges Radios språkpris 2002, svarar i föreställningen både för manus och ett antal nyskrivna sångtexter till Gullins musik.

2008 skulle Lars Gullin ha fyllt 80 år. Han föddes den 4 maj 1928 i Sanda på Gotland. Redan som tioåring ledde han en egen orkester. När han var 18 år flyttade han till Stockholm för att utbilda sig till konsertpianist vid Musikaliska Akademien, men började istället spela barytonsax och jazzmusik. Han var med i olika bandkonstellationer och i början av 50-talet turnerade han mycket i folkparkerna. Han spelade också ofta på Nalen med såväl svenska musiker som utländska storheter, exempelvis Charlie Parker. Förutom sin position som en av de främsta jazzmusikerna, var Gullin en egensinnig arrangör och en kompositör av betydande mått. I början av 50-talet fastnade han dock i ett drogmissbruk som varade fram till mitten av 60-talet. Han dog plötsligt och oväntat 1976 av ett slaganfall, endast 48 år gammal, men redan en legend.

» Läs mer om Ljus. Gullin.

___________________________________________________________________



2009-09-23

Sirqus Alfon bjuder på euforisk rejvcirkus i uppdaterad föreställning
 
Scencirkusgruppen Sirqus Alfon återvänder efter en rasande intensiv sommar med en uppgraderad version av den högteknologiska föreställningen Eurotrash. Premiär på Södra Teatern i Stockholm den 4 oktober.

En dataspelnörds värld blandas med extrema dans- och akrobatiknummer i Sirqus Alfons nya och uppgraderade version av Eurotrash: en varitédoftande föreställning där de fyra artisterna flirtar med såväl 1990-talets rejvkultur som 2000-talets Youtube-tittande. Resultatet blir ännu galnare nummer än förut – allt för att charma publiken till skratt och förtjusning.

Till högteknologisk hjälp tar scenkonstgruppen laser, IR-teknologi och multiprojektioner i jakt på nya och helt obeprövade effekter.

- Vi har samarbetat med en programmerare och en videojockey för att skapa effekter som integreras med scenkonsten på ett sätt som aldrig gjorts förr, säger Martin Östman, en av medlemmarna I Sirqus Alfon.

Sirqus Alfon har ett hektiskt schema och är ständigt uppbokade. Under sommaren har gruppen varit på turné och hunnit med spelningar i Tyskland, Belgien, Skottland och Sverige - bland annat på Arvikafestivalen och i Vitabergsparken i Stockholm. Sommaren avslutades sedan med 21 spelningar på Edinburgh Festival Fringe (The Fringe) i augusti – världens största mest ansedda festival för scenkonst.

Pressröster från sommaren:
”Eurotrash” är mer musikshow än nycirkus. Och kanske än mer rå, frän gatuteater med grundmurad politisk agenda: våga vråla, våga sjunga, våga dansa, våga tänka, våga vara(...)Sirqus Alfon visar att allt som behövs är tom yta, lite folk och mycket jävlar anamma. (Örjan Abrahamsson, DN)

“It´s madness all right, but surprisingly entertaining madness”
The Chortle, Betyg; 4/5

“An hour of sheer lunacy… charmingly ridiculous, transfixing 90s dance explosion cum human computer game with the Eurostrash!”
The List, Betyg: 4/5

Sirqus Alfon grundades 1997. Efter många års experimenterande på Europas gator tog de med hjälp av en agentur i Berlin ut en föreställning på turné i Tyskland. Sedan dess har gruppen turnerat i Europa, Sydamerika, USA, Mellanöstern, Kenya och Kina. Under de senaste fyra åren har Sirqus Alfon arbetat med, bland andra: Riksteatern, Cirkus Cirkör och Clowner utan Gränser. 2007 frälste de landet – först på Riksteaterns Jam All Stars turné och sedan på folkparksturnén Parksommar med Moneybrother, Salem Al Fakir och Säkert!. Under 2009 har de uppträtt i TV och radio med ett exklusivt framträdande på P3-guld galan. Läs mer på www.sirqusalfon.com

» Läs mer om Sirqus Alfon

___________________________________________________________________



2009-09-22

Lill Lindfors och Tomas Bolme delar scen för första gången i Plaza Svit

I rum 719 på Plaza Hotel mitt i New York försöker ett elegant gift par att blåsa liv i ett sedan länge avsomnat äktenskap genom att hyra sin gamla bröllopssvit.

Från samma rum, men vid ett annat tillfälle, ringer en rik Hollywoodproducent med förförarplaner upp en gammal flamma från skoltiden.

Och på toaletten i rum 719, ytterligare en annan dag – en bröllopsdag närmare bestämt, har en blivande brud låst in sig på toaletten.

Tre scener och en hotellsvit driver handlingen framåt i den intelligenta, roliga och tänkvärda komedin Plaza Svit som hade urpremiär på amerikanska Broadway 1968 och som nu alltså sätts upp av Riksteatern i samarbete med Nöjeshunden.

- Det är en klassisk Broadwaykomedi med en något annorlunda uppbyggnad. Den består nämligen av tre olika kortare pjäser i en – men alla tre utspelar sig på samma hotellrum på Plaza i New York, säger regissören Jan de Laval.

- Det känns spännande att få göra tre olika roller och tre olika kvinnotyper i en och samma föreställning, säger Lill Lindfors.

Mycket har hänt på jämställdhetsfronten under 40 år, men mycket har också inte hänt – och det blir tydligt i Plaza Svit anno 2009. I föreställningen ställer sig, första gången någonsin under Tomas Bolmes och Lill Lindfors respektive långa karriärer, på en scen tillsammans.

- Vi har känt varandra i 40 år, men aldrig jobbat ihop tidigare. Jag tvekade aldrig, utan sa ja direkt, säger Tomas Bolme.

» Läs mer om Plaza Svit

___________________________________________________________________



2009-09-21

Lo Kauppi och Anna Vnuk delar helafton och bjuder på nytt

Lo Kauppi gjorde sådan succé med Bergsprängardottern som exploderade att hon fick turnera med den flera gånger om. Anna Vnuk har med sina dansteaterföreställningar tagit Sverige med storm tre gånger. Nu är båda tillbaka på Riksteatern, på samma scen men med två föreställningar: Hårdare snabbare Anna Vnuk och Undercover av och med Lo Kauppi. Premiär i Stockholm den 1 oktober.

Politik, sexism, blod, svett och tårar utlovas när Lo Kauppi och Anna Vnuk bjuder på nyskrivet och nykoreograferat under en delad helafton i två akter.

Undercover av och med Lo Kauppi är allvarlig och politisk stå upp med en mikrofon, Lo Kauppi och – som hon själv uttrycker det: 45 minuter hardcore om världsläget. Det handlar om burka och string och om Bush och Bin. Utgångsläget är att vi har mycket att lära av sexisterna.

– Vi lägger ner så otroligt mycket tid på att gå runt och vara arga på sexisterna när vi egentligen har så otroligt mycket att lära av dom. Vi måste komma in i matchen, vi måste se det som sport, tänka taktik. De har ett framgångskoncept. Det kan ju vi också ha. Det handlar bara om motivation, säger Lo Kauppi.

Anna Vnuk har satt upp en festival med sig själv (Solofestival med mig själv), en av världens mest kända musikaler i egen version (Anna Vnuk sätter upp Cats), utövat praktisk solidaritet på scen (i Kära medborgare) och nu senast gjort upp med landstinget (i Alla är skadade).

Med Hårdare Snabbare Anna Vnuk utforskar hon krogshowen, den fullvuxna kvinnans arena. Fast det blir mer som en kommunal budgetvariant utan sprit – med förinspelad musik.

- Grejen är den, jag har varit hemma jävligt länge nu och har blivit äldre, större och dubbelt så många. Nu är jag här för att ta tillbaka det som är mitt: scenen. Jag har alltid velat göra en krogshow och nu är jag äntligen gammal nog, säger Anna Vnuk.

» Läs mer om Helafton med Hårdare snabbare Anna Vnuk och Undercover av och med Lo Kauppi

___________________________________________________________________



2009-09-17

Efter succéturnén: Ohad Naharins dansföreställning Kamuyot åter till Sverige

För två år sedan upplevde över 20 000 skolelever den interaktiva danssuccén Kamuyot under Riksteaterns turné. En föreställning som fick stor uppmärksamhet och som i pressen kallades saker som kraftfull, charmig, banbrytande och världsklassig. Nu återvänder den framstående koreografen Ohad Naharin från israeliska Batsheva Dance Company till Riksteatern med sitt verk och 16 nya dansare – som den här gången riktar sig till barn från sex år.

Med Kamuyot får man uppleva dans där publiken är medskapande och barriären mellan scen och salong suddas ut. Dansarna blir en del av publiken, och publiken en del av föreställningen. Det är fängslande och medryckande och blir rasande intensivt med 16 av världens främsta unga dansare – dansare som sållades ut vid en audition med över 400 dansare från hela världen i början av mars.

Bakom Kamuyot står Ohad Naharin, konstnärlig ledare för Batsheva Dance Company i Israel och en av världens viktigaste och mest hyllade koreografer. Tanken bakom föreställningen är att få människor, med eller utan danserfarenhet, att beröras av dans utan att för den skull behöva ge avkall på den konstnärliga kvalitén. Riksteatern turnerade med Kamuyot hösten 2007 och gjorde stor succé både publikt och medialt. Därför beslutade Riksteatern och Batsheva Dance Company om att genomföra ytterligare en turné.

- Riksteatern har visat en stor förståelse och kunskap för dansens och dansarnas villkor, Riksteatern har dessutom en väldig kraft som producenter. Den version av Kamuyot som framfördes i Sverige blev ännu bättre än den vi först skapade i Israel. En ny arbetsprocess satte igång andra tankar och skapade nya möjligheter, säger Ohad Naharin.

» Läs mer om Kamuyot

___________________________________________________________________



2009-09-16

Johan Ulveson ensam på scen i thrillerdramat Schackspelaren

En man, en resa och ett schackspel på liv och död är scenen i det spännande och thrillerlika dramat Schackspelaren där Johan Ulveson ensam gör rollerna. Pjäsen utspelar sig under sent 1940-tal och bygger på en novell av den österrikiske författaren Stefan Zweig. Premiär i Kristianstad den 30 september. Spelas på Vasateatern i Stockholm i oktober och november.

Tid för avgång. Passagerarångaren ska snart lämna New Yorks hamn mot Buenos Aires. Ombord finns den obesegrade schackmästaren Mirko Czentovic. Ryktet om hans personlighet är knappast smickrande. Trots det inviteras han under resan till schackparti efter schackparti och accepterar motvilligt utmaningen, mot betalning naturligtvis. En av motspelarna är den mystiske och samtidigt oansenlige Dr B. Ingen känner till att denne Dr B under fångenskap hos Gestapo hållit sin egen galenskap stången i isoleringen genom att spela schack med sig själv. Nu planerar han för sitt nästa drag. Spelet blir på liv och död.

- Den är verkligen spännande. Det finns ett thrillerinslag och det handlar om schack, men den har också helt andra dimensioner, säger Johan Ulveson om föreställningen.

- Man behöver absolut inte veta en massa om schack för att tycka om Schackspelaren. Den handlar snarare mycket om hur stort behov vi har av varandra och är samtidigt en oerhört spännande berättelse om hur man överlever tortyr, säger regissören Thor Tulinius.

Johan Ulveson gör samtliga roller i föreställningen som i Sven Dahlbergs scenografi utspelar sig på ett stort schackbräde. Med små medel avslöjas den dramatiska berättelsen bit för bit och schackspelet blir en symbol för helt andra uppgörelser. Den isländske regissören Thor Tulinius har tidigare satt upp Schackspelaren på Island där den blev en publik- och kritikersuccé 2005/2006.

Schackspelaren bygger på novellen Människoschack av författaren Stefan Zweig (1881-1942). Novellen har även inspirerat till en kortfilm från Pixar 1997, Geri’s Game. Zweig skrev under sitt författarskap lyrik, noveller, romaner och dramatik. 1942 begick han självmord i Brasilien, övertygad om att Hitler skulle gå segrande ur Andra världskriget.

Schackspelaren turnérar i Sverige med Riksteatern under hösten 2009. Riksteatern gästspelar också med pjäsen på Vasateatern i Stockholm i oktober och november.

» Läs mer om Schackspelaren

___________________________________________________________________



2009-09-15

Nyskapande scenkonst på balkanvis i prisbelönta gästspelet Fragile

Med bluescreen och projektioner vävs skådespelarna och scenografin samman på ett närmast filmiskt sätt i det slovenska gästspelet Fragile. Resultatet blir unik scenkonst där allvar, humor och ironi blandas på klassiskt Balkanmanér i Tena Štivičićs gripande drama om sju personer som tagit sig till London i jakten på ett bättre liv. Sverigepremiär på c/o Stockholms stadsteater i Stockholm den 29 september.

Mila uppträder på en obskyr nattklubb men drömmer om roller i stora musikaler. Marko vill bli komiker men försörjer sig som bartender. Gayle har skjutit konstnärsdrömmarna åt sidan och arbetar med flyktingar. Tjasa blev lovad evig kärlek men föll offer för trafficking. Krigskorrespondenten Erik miste nästan livet i Bosnien och ser inte mycket mening med att leva längre.

Deras liv flätas samman i ett gripande och samtida drama av den kroatiska dramatikern Tena Štivičić som på klassiskt Balkanvis blandar allvar, humor och ironi.

För regin står Matjaž Pograjc, en av Europas hetaste regissörer. Pograjc föddes 1967 i Ljubljana i dåvarande Jugoslavien. Han har regisserat ett flertal föreställningar på Mladinsko Theatre i Ljubljana och grundat den egna gruppen Betontanc som arbetar gränsöverskridande med teater och dans.

Fragile är en teaterupplevelse som tänjer på gränserna och en föreställning som uppmärksammats, tilldelats flera priset och spelat på festivaler runt om i Europa. Nu är det äntligen Sveriges tur.

Föreställningen spelas huvudsakligen på slovenska men med en blandning av kroatiska, serbiska, bosniska, ungerska, ryska och norska. Dialogen textas till svenska.

» Läs mer om Fragile

___________________________________________________________________



2009-09-11

Sag(o)likt sa bröderna Grimm utvald till barnteaterfestivalen Gavrosh i Moskva

Efter en succéturné våren 2008 och bjuder Jianu Iancu och Manne af Klintberg åter in till sagans magiska värld med en interaktiv och lekfull föreställning som kretsar kring bröderna Grimms folkkära sagor. I slutet av september gästspelas föreställningen på internationella barnteaterfestivalen Gavrosh i Moskva. Nypremiär i Stockholm den 16 september.

Tyst Teaters skådepelare Jianu Iancu och Manne af Klintberg, känd som Clownen Manne, leker, berättar och bjuder in publiken till en värld fylld av klasiska figurer och väsen i Sag(o)likt sa bröderna Grimm. En interaktiv föreställning för alla, men kanske främst för barn, där tal och teckenspråk blandas och skapar möten mellan döva och hörande.

- Sag(o)likt är ett bevis på leken och teatern som kraft att övervinna hinder, att se våra likheter och olikheter och att skrattet ofta är den bästa medicinen, säger Josette Bushell-Mingo, konstnärlig ledare för Tyst Teater.

Sag(o)likt sa bröderna Grimm turnerade våren 2008 för utsålda hus. Efter ett framträdande på Bibu, Scenkonstbiennal för barn och unga, i Lund 2008 blev Tyst Teater inbjudna med föreställningen till The Gavrosh Festival i Moskva. Festivalen äger rum mellan den 17-29 september 2009 och i samband med festivalen turnerar föreställningen under en kortare period i Sverige. The Gavrosh Festival är ett samarbete mellan Moscow Theatre of Clown Art i regi av Teresa Durova och Svenska Institutet. Ett flertal svenska teatergrupper kommer att framträda varav Tyst Teater är en. Sag(o)likt sa Bröderna Grimm framförs två gånger och kommer att tolkas till ryska.

» Läs mer om Sag(o)likt sa bröderna Grimm

___________________________________________________________________



2009-09-09

Efter succén: Özz Nûjen turnerar vidare med Mistero Buffo

Özz Nûjen är tillbaka med föreställningen Mistero Buffo – Özz går lös på Fo. Uppsättningen har fått fantastiska recensioner och publiktrycket har varit så stort att spelperioden har fått förlängas i omgångar.  Nypremiär i Södertälje den 18 september.

Sveriges kanske allra mest kontroversielle ståuppkomiker Özz Nûjen gör närmare 100 roller i föreställningen som bygger på Nobelpristagaren Dario Fos roman och som gjorde succé på Södra Teatern hösten 2007.

Nûjen, som med Mistero Buffo fick sitt stora genombrott som skådespelare, varvar Dario Fo:s texter med sina egna. Fo tar avstamp i medeltidens gycklartradition med giftiga skratt åt kyrkans och påvarnas maktfullkomlighet och Nûjen tar avstamp i nutiden, standup-traditionen, sin muslimska bakgrund och egna erfarenheter. Resultatet blir skarp samhällssatir.

Till formen är Mistero Buffo en enmansföreställning. Fyra korta stycken som binds ihop till en helafton. Mistero Buffo - Özz går lös på Fo hade premiär på Södra Teatern den 11 september 2007, och har gått för fulla hus och dubbla extraföreställningar. För regin står Sveriges främste Dario Fo-tolkare Björn Granath. Han som hade premiär för sin första Mistero Buffo 1978 och som 30 år senare nu överlämnar facklan till Özz Nûjen.

» Läs mer om Mistero Buffo – Özz går lös på Fo

___________________________________________________________________



2009-09-08

Politiker, skådespelare och gymnasieelever på Riksteaterns scener i Seven
 
Många politiker kommer att synas i nya roller när Riksteatern turnerar med berättarteatern Seven i höst. Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) samt riksdagsledamöterna Carina Hägg (S) och Annie Johansson (C) ger röster åt kvinnoöden när Seven har turnépremiär i Gnosjö på lördag den 12/9.

Seven bygger på intervjuer med sju människorättskämpar. Folkhälsominister Maria Larsson kommer till exempel att läsa rollen som Mu Sochua, från Kambodja, som 2005 nominerades till Nobels Fredspris efter sitt arbete mot trafficking och sexslaveri i Kambodja och grannlandet Thailand. Carina Hägg, (S), gör rollen som Farida Azizi, Afghanistan, och Annie Johansson, (C), läser Hafsta Abiola, Nigeria.

- Det är modigt av politiker att ställa sig på en teaterscen. Det skapar engagemang både hos dem och hos åskådarna, och det är vad jag vill uppnå med Seven. Seven suddar ut gränsen mellan personligt och politiskt och får folk att agera utifrån övertygelse, säger Hedda Krausz Sjögren, skådespelare och Riksteaterns projektledare.

På premiären i Gnosjö består ensemblen av både politiker och skådespelare. Skådespelerskan Vera Vejlovic, från Smålands musik och teater, gör rollen som Mukhtar Mai, och Åsa Arhammar, också från Smålands musik och teater, kommer att läsa Inez McCormack. Från Riksteatern medverkar Birgitta Englin, vd, som gör rollen som Annabella De Leon, och Hedda Krausz Sjögren, som gör rollen som Marina Piskalova Parker.

Seven kommer att spelas på 20 platser i höst och de sju rollerna kommer att läsas av olika personer på varje ort. Sammanlagt kommer ungefär 80 personer att medverka. På flera orter kommer ensemblen att bestå av såväl politiker, skådespelare som gymnasieelever. Hedda Krausz Sjögren, skådespelare och Riksteaterns projektledare, utformar ny ensemble och instruerar de medverkande.

Under Almedalsveckan i somras coachade Hedda Krausz Sjögren sju politiker, en från varje riksdagsparti, i en mycket uppmärksammad och välbesökt smygpremiär av Seven.

» Läs mer om Seven

___________________________________________________________________



2009-09-08

Emil Jensen på tågturné med ny föreställning

Emil Jensen har drabbat och trollbundit Sverige med sin helt egna genre under flera år och säljer slut på såväl klubbar som teaterscener. Nu drar han ut på lång tågturné genom hela Sverige, med nyskrivet material och en handfull instrument i bagaget. Premiär i Visby den 18 september.

Emil Jensen har skaffat sig en trogen publik med sin karaktäristiska blandning av musik, komik och lyrik. Från september till november tågluffar han därför ut i Sverige – från nordligaste Norrland till sydligaste Skåne - till publiken med En dödsrolig kväll om sorg och saknad.

- Med den nya föreställningen vill jag få folk att tappa hakan, tappa andan och rentav tappa hoppet. I det stora hål som uppstår tänkte jag bygga nytt hopp, nya hakor och nya andor. En bortomcynisk kväll där det tragiska kan bli roligt men aldrig på skoj, säger Emil Jensen.

Emils förmåga att vända upp och ner på normer och förväntningar och skapa blodig och vass samhällssatir helt utan förnedringshumor saknar motstycke i Sverige idag. Som vanligt blir det en blandning mellan musik och monolog, personligt och globalt och hissnande humor och bråda djup. Och Emil visar att det egentligen är samma sak.

Mer läsning och lyssning och möjlighet att följa turnéäventyren finns på Emils välmatade hemsida: www.emiljensen.se

Emil Jensen har släppt tre kritikerrosade album och den kultförklarade ljudboken Mellansnack. Han har cyklat på en 300 mil lång sommarturné med gitarren på ryggen, uppträtt på allt från Dramaten till Hultsfredsfestivalen och nyligen filmdebuterat i Jan Troells hyllade Maria Larssons eviga ögonblick. Förra sommaren turnerade Jensen med Lars Winnerbäck, Miss Li och Maia Hirasawa. Han är europeisk mästare i Poetry slam, och den senaste åren har priserna regnat över honom, nämligen: Stig Sjödin-priset, Rebells artistpris, Riksteaterns stipendium och Hoola Bandoola-priset.

» Läs mer om Emil Jensen

___________________________________________________________________



2009-09-07

Komplicerad kärlek sätts på prov i Gregory Mottons Bli min diamant!

Vad händer när två människor som passionerat hängt sig fast vid varandra i 40 år - men aldrig vågat satsa på en gemensam vardag – inser att livet håller på att ta slut? Om det handlar den tragikomiska kärlekshistorien Bli min diamant!, i regi av Lotta Östlin Stenshäll och med Dag Malmberg och Maria Selbing.

Han och hon möttes för första gången när de var 19 år gamla. Ända sedan dess har de två varit varandras älskare och älskarinna i perioder, samtidigt som han varit gift med en annan kvinna och hon äktat tre andra män. Det som varit dom har fått vara en dröm i stället, en ouppnåeligt vacker diamant.

Nu är de två plötsligt i 60-årsåldern, och han är sjuk och döende. För första gången någonsin försöker paret i kamp med tiden ta itu med kärleken. Men efter år med illusionen av vad perfekt kärlek skulle kunna vara är det lättare sagt än gjort. Hinner de två ta reda på om deras passion var verklig, eller om åren de höll fast vid varandra i själva verket slösades bort?

- Jag tänker mig att publiken som ser pjäsen ska bli inspirerade till att verkligen göra det bästa av det dom har - eller – kanske till och med förändra sina liv och våga satsa på något dom verkligen vill ha, trots att man då riskerar att bli besviken. Vi lever trots allt bara en kort tid och kan ju dö imorgon, säger regissör Lotta Östlin Stenshäll.

» Läs mer om Bli min diamant!

___________________________________________________________________


2009-09-05

Nytt pris för nordliga manusförfattare

50 000  svenska kronor. Så mycket pengar tävlar skribenter om i den nyinstiftade manustävlingen New Baltic Drama. Vinnaren kan dessutom se fram emot att få sitt material producerat och uppsatt på scen. De svenska deltagarna handplockas från den svenska tävlingen Ny Text!, som i år samlar svenska manus i en bok för tredje året i rad.

New Baltic Drama 2011 är en helt ny internationell manustävling där fyra vinnare – en från Ryssland, en från Sverige, en från Estland och en från Finland - får ett honorar och sitt material producerat som pris. Bakom New Baltic Drama står Finska Dramatikerförbundet och Åbo Stadsteater som med tävlingen vill förstärka skrivandet för scenen.

Tävlingens höjdpunkt äger rum i november 2011 där de fyra vinnande texterna presenteras vid en läsning i Åbo. Men för att nå ända dit måste de aspirerande skribenterna först genomgå en deltävling i respektive hemland. I Sverige vaskas fem texter ut av en jury som också väljer ut texterna till den tredje upplagan någonsin av boken Ny Text!.
- Ny Text! är den enda svenska löpande manustävlingen som finns. Det känns överfett att genom New Baltic Drama kunna ge en ny svensk manusförfattare uppmärksamhet – även internationellt, säger Mikael Wranell som är projektledare för Ny Text! på Riksteatern.

Sista datum för att skicka in bidrag till Ny text!, och därmed också New Baltic Drama, är den 15 september. Den vinnande svenska texten presenteras den 1 maj 2010.

Ny text! är Sveriges största återkommande insamling av nyskriven text för scen, men också ett nätverk av ett tjugotal teatrar som varje år får ta emot texter för scen av allmänheten. Dessa teatrar väljer ut några av texterna till offentliga läsningar och de bästa väljs sedan ut till en bok. Ny text! är alltså ett nätverk, en "tävling" och en bok. Målet är att förkorta och förenkla vägen till scenkultursproducenterna för såväl oetablerade som etablerade textförfattare.

Flera av tidigare års textbidrag har redan nått scener runt om i Sverige. 2007, när allting började, skrev Åsa Olsson "Allmänt snö". 2009 lästes den på Dramalabbet i Stockholm. Johanna Emanuelsson skickade 2007 in en scen ur en pjäs, som sedan vann Barnteaterakademiens pris för bästa högstadiepjäs.

NY TEXT! 2009 / 2010 är ett samarbete mellan:
Karlshamn: Teatersmedjan
Göteborg: Teater Tamauer, Teater Kurage, Play Teaterkonst
Umeå: Skuggteatern, Ögonblicksteatern, Profilteatern
Malmö: Teater Weimar, Institutet, PotatoPotato,Teater 23, Teaterrepubliken, Dramatikerhögskolan
Stockholm: Dramalabbet, Scenario, Unga Tur
Samt: Byteatern Kalmar, Regionteater Väst, Regionteatern Blekinge Kronoberg, Nationella Dramaturgiatet och Riksteatern
Fler tillkommer. 

» Läs mer om Ny text!

___________________________________________________________________


2009-09-04

Galenskaparen Claes Eriksson gör Sverige med soloföreställning

C Eriksson Solo. Så heter föreställningen som nådde stora framgångar på Lorensborgsteatern i Göteborg 2007 och som kallades ”imponerande” och ”lysande” i pressen. Nu får resten av landet chans att se, när Riksteatern tar Claes Erikssons enmansföreställning på turné. Premiär i Skellefteå den 16 september.

Det var i samband med att Galenskaparna och After Shave firade 25 år på scen 2007 som C Eriksson solo först fick premiär. En föreställning med nyskriven musik och nyskrivna texter där Claes Eriksson, tillsammans med ackompanjatören Anders Ekdahl på piano, undersöker scenens många möjligheter på ett ”ganska underhållande sätt”, enligt Eriksson själv.

Allt får plats på scen: poesiafton, föredrag, revy, gudstjänst, show, seminarium och karaktärer som Professor Köttberg, Mr Zingo the zinging magician, Signor Uovo äggdressör, Amerikanen och Skaraborgarn. En himla massa saker, alltså - med en människa.

- Det är fantastiskt roligt att få avsluta C Eriksson Solo med en turné, efter att ha spelat den av och till i två år. Föreställningen har fått nytt liv varje gång och även ny form för de olika ställen den spelats, säger Claes Eriksson.

» Läs mer om C Eriksson Solo

___________________________________________________________________



2009-09-01

Johan Hiltons reportagebok No Tears for Queers blir teater

Vad är det i den sexuella normen som gör homosexuella relationer så provocerande för en del? Det är huvudfrågan i föreställningen No Tears for Queers, som baserats på Johan Hiltons uppmärksammade reportagebok om manlighet och hatbrott från 2005 och som är ett samarbete mellan Riksteatern och Regionteater Väst. Premiär på Pustervik i Göteborg den 16 september.

Tre homosexuella killar blir brutalt mördade, i Katrineholm, Göteborg och Laramie i USA -  och fallen har slående likheter. Förövarna är unga och morden präglas av övervåld och en skrämmande brutalitet. Den homosexuelle killen ska lära sig en läxa

Förställningen No Tears for Queers bygger på journalisten och författaren Johan Hiltons uppmärksammade reportagebok med samma namn, utgiven på förlaget Atlas. Boken behandlar ämnet män, bögar och hatbrott och som utsågs till 2005 års bästa bok av både Nöjesguiden och tidningen QX. Nu har reportageboken blivit teater. Bakom produktionen står Riksteatern och Regionteater Väst.

- Jag har velat undersöka varför män som går utanför normen får ett så starkt hat riktat mot sig. Förövarna känner sig oerhört kränkta över män som inte är ”riktiga män”. Så kränkta att de kan döda. Men vad är en ”riktig” man egentligen? Och varför lär sig pojkar att bli män genom att inte bete sig som kvinnor, säger Nina Wester som står för regi och bearbetning.

Mattias Brunn, som medverkar i pjäsen, har också skrivit manus. Helt enligt önskemål från Johan Hilton.

- I en väv berättad av fyra aktörer kommer förövare, rättssamhälle, vänner och familj till tals. Hur kunde det här egentligen hända i ett öppet, modernt och välinformerat samhälle, frågar Mattias Brunn sig.

» Läs mer om No Tears for Queers

___________________________________________________________________


2009-08-31

Linus Fellbom ger Strindbergs klassiska Fordringsägare nytt liv

Kärlek, svartsjuka och hämndbegär stormar genom August Strindbergs klassiska Fordringsägare som han själv kallade för en ”tragi-komedi”. I Linus Fellboms händer blir föreställningen en version för 2000-talet. Både trogen det klassiskt genuina och kryddad med nytt. Premiär i Umeå den 18 september.

För tre år sedan regisserade Linus Fellbom William Shakespeares Rikard III med Rikard Wolff i huvudrollen för Riksteatern. Den gången blev hans tolkning av det klassiska verket en succé. Nu är det August Strindbergs kammarspel Fordringsägare från 1888 som möter Fellboms regi. Fordringsägare är ett triangeldrama mellan en kvinna och två män. En pjäs som kan beskrivas som en djup tragedi och en närmast farsartad komedi på samma gång.

- Ända sedan jag läste Fordringsägare första gången, någon gång i tonåren, har jag varit helt fångad av pjäsen: de stora känsloutbrotten, motsättningarna och de tvära kasten mellan hat och kärlek, euforisk glädje och djupaste sorg. Jag är övertygad om att den inte bara tilltalar människor i medelåldern, som är inne på sina andra äktenskap och grubblar över det. Alla som någonsin älskat har mycket att hämta i den här historien, säger Linus Fellbom.

Linus Fellboms händer blir Fordringsägare en version för 2000-talet. Modern och med nya spännande infallsvinklar, men med rötterna fast förankrade i det klassiskt genuina. Tragi-komedi är undertiteln Strindberg själv gav Fordringsägare och hans text spelas i Fellboms version mer eller mindre orörd, ackompanjerad av det amerikanska rockbandet Filters musik.

De dramatiskt vackra kostymerna har skapats av modedesignern Behnaz Aram, som till vardags är chefsdesigner för det svenska klädmärket Whyred. Lars Bethke, välkänd och prisbelönad dansare, koreograf, skådespelare och regissör, har varit med och coachat ensemblen för att de ska kunna agera mer fysiskt än vad som annars kanske är brukligt i Strindbergs kammardramer. Tre spännande unga skådespelare: Hannes Meidal, Jens Ohlin och Jennie Silfverhjelm, agerar i denna mycket fysiska föreställning där väggarna bokstavligen rämnar.

» Läs mer om Fordringsägare

___________________________________________________________________


2009-08-28

Irans svar på Pavarotti - Muhammad Reza Shajarian - till svenska konserthus

Kulturhusgrundare, instrumentbyggare och en av Irans allra största musikaliska hjältar. Så kan man med gott samvete beskriva Muhammad Reza Shajarian som den 12 september besöker konserthuset i Göteborg och som den 13 september kommer till Berwaldhallen i Stockholm.

Muhammad Reza Shajarian är den traditionella persiska musikens motsvarighet till operans Pavarotti och omåttligt populär. I Sverige såldes många hundratals biljetter till hans kommande konserter så fort de släpptes.

- Shajarian  är inte bara en mångkonstnär utan en engagerad människa inom konst, kultur och mänskliga  rättigheter. Han har varit min idol, liksom många andra iraniers, i flera generationer sedan 1960 talet, säger Mansour Hosseini, producent på Riksteatern.

Shajarian är en sann förnyare, som inte bara spelar ett flertal instrument utan även konstruerar nya. Han har grundat ett kulturhus i den iranska staden Bam och han är politiskt och humanitärt engagerad. Under protesterna mot den iranska regimen efter valet den 12 juni i år, tog Shajarian offentligt ställning i BBC:s persiska kanal för demonstranterna. Han bad samtidigt den statliga iranska radion och televisionen om att sluta sända hans musik.

Muhammad Reza Shajarian har under åren fått flera utmärkelser, bland andra UNESCO:s priser ”The Mozart Medal” 2006 och ”Golden Picasso Medal” 1999. Han är sedan genombrottet på 1960-talet en levande legend inom den persiska konstmusiken. Den sångtradition han främst är känd för kallas för ”radif” och har en mycket lång historia. Traditionen har bevarats och utvecklats av mästare som verbalt fört den vidare, i likhet med berättelser i samhällen utan skriftspråk. Radif-musiken har även starka kopplingar till strikta versmått som återfinns i persisk, turkisk, arabisk, pakistanskt och indisk poesi och lyrik.

Detta är första gången Shajarian spelar med en större ensemble i Europa, samt första gången Shahnaz-ensemblen turnérar tillsammans med Mohammad Reza Shajarian, på sång. Shahnaz är en femtonmannaensemble som består av både persiska mästare och unga talangfulla musiker. Under turnén framför ensemblen repertoaren på helt nytillverkade instrument designade av Shajarian själv. Ett av dessa instrument kallas Sorahi, ett stränginstrument med ett register som sträcker sig över ett spektrum ända från sopranens till kontrabasens.

» Läs mer om Muhammad Reza Shajarian

___________________________________________________________________


2009-08-28

På Sverigeturné: Verkligheten blir thriller i rosade Nordost

Den 23 oktober 2002 klockan 21:05 stormade 42 tjetjenska rebeller Dubrovkateatern i Moskva, mitt under en pågående musikalföreställning.

I det verklighetsbaserade dramat Nordost, som skrivits av den tyske dramatikern Torsten Buchsteiner, kastas teaterpubliken rätt in i gisslandramat där de möter tre kvinnoöden som hjälper till att förstå det ofattbara.

Zura är 23-årig tjetjensk självmordsbombare, en så kallad svart änka, beredd att offra livet för sitt land. Tamara är en 34-årig läkare som kallas till teatern och som har anhöriga i gisslan. Olga är en 45-årig revisor som sitter i publiken med sin man och dotter. Kriget i Tjetjenien känns plötsligt nära.

- Nordost bygger på ett autentiskt material kring en konflikt som är ständigt aktuell oavsett vilka landsgränser vi pratar om. Den handlar om förlust, kärlek, övertygelse, utsatthet och kampen för livet under förutsättningar som vi i Sverige borde bli påminda om oftare, säger regissören Birte Niederhaus.

» Läs mer om Nordost

___________________________________________________________________


2009-08-27

Urpremiär för Susanna Alakoskis Svinalängorna som teater

Susanna Alakoskis Augustbelönade roman Svinalängorna från 2006 blir teater i höst i ett samarbete över gränserna. Riksteatern i Sverige och Wasa Teater i Finland samarbetar i uruppsättningen som dramatiserats av Marina Meinander och regisseras av Michaela Granit. Boken som ligger till grund för pjäsen är en av de mest sålda romanerna i Sverige. Sex skådespelare från Sverige och Finland medverkar i Svinalängorna som har urpremiär i Vasa i Finland den 12 september och Sverigepremiär i Ystad den 7 november.

– Jag har mött läsare som säger att det jag skriver är för hemskt för att vara sant. Jag har mött läsare som säger att det inte får vara sant och läsare som säger att de fått en inblick i något de inte kände till. Men de flesta säger till mig: ”Äntligen en bok som handlar om oss!”, säger författaren Susanna Alakoski.

Svinalängorna handlar om Leena, hennes mamma, pappa och syskon som har lämnat fattigdomens Finland för 1970-talets Sverige och Ystad, i deras ögon ett himmelrike med rinnande varmt vatten direkt ur kranen, inomhustoalett och spis. Tillsammans med andra invandrare, låginkomsttagare och sjukskrivna flyttar de in i stadsdelen som i folkmun med tiden byter namn från Fridhem till Svinalängorna.

– Med Svinalängorna ville jag berätta om Leena, Riitta och Åse - om deras utsatthet och fattigdom, men också om deras vänskap som blir en stark kraftkälla i det kaos som föräldrarnas alkoholmissbruk för med sig. Svinalängorna är både dråplig och komisk mitt i det tragiska, det är en hoppfull skildring av barns förmåga att förlåta och gå vidare. Om det är något konsten kan göra så är det att ge insikter och förändra attityder, säger Susanna Alakoski.
 
» Läs mer om Svinalängorna

___________________________________________________________________


2009-08-25

Spetsprojektet avslutas med Ulla Isakssons Nära livet

På förlossningskliniken finns Cecilia som just fått missfall, Hjördis som försökt göra en olaglig abort och höggravida Stina som bara längtar efter sitt barn. Liv och död står sida vid sida med ensamhet och gemenskap i Ulla Isakssons Nära livet som blev film av Ingmar Bergman 1958 och nu blir teater i regi av Jenny Andreasson, som en del av det omtalade Spetsprojektet. Premiär på Östgötateatern i Norrköping den 19 september.  

Nära livet är den sista planerade pjäsen inom Spetsprojektet, ett flerårigt samarbete mellan Riksteatern, Östgötateatern och Länsteatern i Örebro som sätter strålkastarljus på kvinnliga dramatiker genom tiderna.

- Det har varit ett ovanligt lyckat projekt där starka samtida konstnärer med ett demokratiskt och feministiskt perspektiv spetsat sin konstnärlighet och fördjupat publikens möte med betydelsefulla kvinnliga dramatiker från förr, säger Birgitta Englin, vd för Riksteatern. Vår förhoppning är att fortsätta med projektet i en eller annan form, samtidigt hoppas vi att alla teatrar fortsätter att spela de fantastiska texter som dramaturger och forskare letat fram innan och under vårt projekt. Det går inte längre att säga att det inte finns betydande kvinnliga dramatiker i vår teaterhistoria.
 
- Vi har med Spets kort sagt skrivit teaterhistoria, säger teaterchef Johan Celander, Östgötateatern.

Som en del av Spetsprojektet instiftades 2008 Alfhildpriset av Riksteatern och Östgötateatern för att stimulera dramatik som synliggör ett kvinnligt perspektiv. Priset, en pjäsbeställning från Riksteatern, gick 2008 till Mirja Unge och 2009 till Sara Stridsberg. 2010 kommer ytterligare en kvinnlig dramatiker att få ta emot priset och en pjäsbeställning - och därmed får också Spetsprojektet en helt naturlig fortsättning med tre nya uppsättningar av tre kvinnliga samtida dramatiker.

Närmare livet än på en förlossningsklinik kommer man inte. Här ställs allt på sin spets - liv, död, ensamhet och gemenskap. Sällan har någon skildrat det mer dramatiskt än i Ulla Isakssons i Nära livet. De tre kvinnorna Cecilia, Hjördis och Stina förenas trots sina dramatiska olikheter i sin gemensamma situation.

- Pjäsen är ett tidsdokument som spränger rakt in i vår tid genom att spegla babyboom, lattemorsor och medgravida pappor. Den tar Spetsprojektet vidare ytterligare ett viktigt steg - inte bara tidsmässigt till ett folkhemspräglat 1950-tal utan också genom att skildra ett tema som är pinsamt nonchalerat på våra teaterscener, säger regissören Jenny Andreasson.

» Läs mer om Nära livet

___________________________________________________________________

2009-08-20

Gästspel med spöken, mim och gin & tonic öppnar Riksteaterns höst

En banvakt med alldeles för mycket tid och starksprit till hands börjar se andar och höra röster i Ramesh Meyyapans Gin & Tonic & Passing Trains, som inspirerats av Charles Dickens klassiska spökhistoria The Signalman och som får premiär i Stockholm den 7 september.

Humorn är svart i gästspelet Gin & Tonic & Passing Trains från Spike Theatre i Liverpool, som får svensk premiär på Södra Teatern i Stockholm den 7 september och som sedan fortsätter ut på turné i Sverige.  I handlingens mitt står banvakten Mr Jones, gestaltad av Ramesh Meyyapan, som puttas allt längre mot galenskapens rand av sina många tankar, snabbrusande tåg, ljudande signaler och allmänna ensamhet i banvaktarbåset. Spriten i ginflaskan hjälper föga, tvärtom, och snart får Mr Jones ovälkommet spökligt sällskap.

- Ramesh är en fantastisk skådespelare. Han berättar historier på ett sätt som är helt unikt och hans briljanta berättarteknik når ut till all sorts publik. Han är dynamisk, dramatisk och full av känsla, säger Josette Bushell-Mingo som är konstnärlig ledare för Riksteaterns Tyst Teater.

» Läs mer om Gin & Tonic & Passing Trains