Maria sitter inlåst på en toalett på en lunchrestaurang någonstans i centrala Örebro. Hon har satt en ägghalva i halsen och kan inte andas. Ändå kan hon inte förmå sig att gå ut i matsalen och säga ”Ursäkta att jag stör… men jag dör”. Det är ju skämmigt. Hon förstår att hon håller på att dö. Hennes balans börjar svikta. Synen fladdrig. Hon faller. Men det blir inte svart. Det blir musik. Det blir guld. Det finns en föreställning till. En revy som passerar. Och den revyn är Marias liv.
