Viveka Stigzelius i dialog med gitarristen Martin Hultén
Ljuset går upp. En tom scen så när som på en sten, på vilken sitter en gumma, gudinnan Pallas Athena. Hon ser ut att vara ett med stenen. Hon håller en vackert snidad lång käpp. Bland bylsiga kläder skymtar en bröstplåt med ett grönt ansikte och röda ögon Så lyder den inledande scenanvisningen i Sven Smedbergs monolog I Efterhand. Men så brukar inte den kloka ugglegudinnan framställas. Och när hon tar till orda kommer ännu fler överraskningar. Men gudinnor förmår förstås vadsomhelst, även om tiden har gått och den grekiska gudaskaran spelat ut sin roll.
