I ”Alone Together” fyller dans med avatarer virtuella tomrum
I Robin Jonssons ”Alone Together” får publiken vara medskapande, utklädda till djuravatarer med VR-headset. För trots att ”Alone together” bygger på svindyr spjutspetsteknologi är slutresultatet påtagligt mänskligt och kontaktsökande. När min avatar – en åsna (det framstod som ett rimligt val utifrån min knappa gaming-erfarenhet) – dansar med en räv blir jag osäker på vad jag ska göra av mina svävande händer. Och är det påträngande att teleportera sig tvärs igenom sin danspartner i en första dans? Vilka sociala regler gäller i den virtuella världen?
