En monolog om författaren Victoria Benedictsson
Kvinna utan kärlek, konstnär utan konstnärlighet- Nej, då är livet intet, intet. Året är 1888. Vi möter Victoria ensam på sitt hotellrum i Köpenhamn.Det är hennes sista natt. Rakkniven ligger på det lilla bordet vid sängen. Hon är mitt i livet, mitt i sin författarkarriär, men hon är också så in i döden trött.
