Kanske du och jag vem vet...Här börjar ändå sagan om att lämna ensamhet och ge sig ut på vandring för att finna på en vän och hur rosor kan bli röda när du möter kärleken...
En saga om att fatta mod och bita Morrans svans. Om längtan efter havet, alla längtar någonstans...
När jag har räddat dig och du har fått en vän, då går vi ut på stranden för att se på skymningen, och jag har "nåt" att säga dig Glöm bort hur svårt det var, med ensamhet och rädsla, allt det roliga är kvar...
Nu gungar glädjelampor över havet vart man ser... Nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer.
