Gränslös fantasi på minimal yta
En artist, en lampa. En dryg kvadratmeter stor scen. Ingen text, ingen berättelse. Minimalt med rekvisita. Only bones 1.0 gör begränsningar till möjligheter. Vad händer om man bara har sin egen kropp att jobba med? Man kanske tappar huvudet och låter händerna sväva som fiskar i en ocean fristående från den övriga kroppen? Modellerar ansiktet till gummiaktiga, häpnadsväckande uttryck? Låter lederna leka i rytmiskt knaster eller får fötterna tala för sig själva?
