En föreställning om transidentitet, psykisk hälsa, epa-traktorer och poesi.
Marie och Viktor träffas för första gången på många år och de börjar prata om sin uppväxt i Fagersta. Viktor bor kvar, Marie har flyttat. De beskriver en betydelsefull vänskap som innebar trygghet för båda men som ändå inte gav utrymme för hela verkligheten. Viktor led av psykisk ohälsa under tonåren men saknade förmåga, mod eller utrymme att sätta ord på det. Och Marie som hette Daniel under uppväxten bar ensam insikten att något i den egna identiteten var fel.
Dialogen handlar om rätten att själv få definiera sin person och sina upplevelser. Berättelsen varvas med scener från tonåren. Miljöerna är Viktors rum, i Viktors A-traktor, på en parkering, i sporthallen, under huven, på en scen på UKM (Ung Kultur Möts) m.m. Runt omkring finns tjatföräldern, de tysta föräldrarna, lärare och vänner.
Medverkande
Conny och Lina Petersén
Konstnärligt team
Manus: Conny Petersén, Regi: Mathias Wiik
