Åsa Arhammar och Kerstin Jansson i
Den brutna nyckeln av Åsa Arhammar Jag ärvde en mängd lyrikböcker av min farmor. En del sidor i böckerna hade nedvikta hundöron, de var tummade och det märktes att hon hade läst dem många gånger. Att läsa dessa sidor blev för mig ett sätt att lära känna henne. Sedan hittade jag en tjock packe brev från en man som hette Bertil och ett från min farfar. Här berättar jag min farmors historia, genom brev och lyrik som en hyllning.
