DN.se

…från förlösande skratt till skavande barndomsskildringar, från en så knäpptyst närmast andäktig salong att jag tydligt hör andhämtningen två stolar bort och nästan hur tårarna faller, till tinnitusframkallande applåder och stamp i golvet. Utan att en enda gång ha känt hur vi kom över tröskeln däremellan. Och trösklar är det mellan innehåll och stämningslägen, även om nästan allt i Nour El Refais väldigt väloljade föreställning har ett allvar i botten. Det kan vara det mest sömlösa det här landet har sett i den vägen, det befinner sig högt där uppe bland det mest ståuppbegåvade i stort.