Resan mot livets slut och alltings början.
Den 17 september 2013 dör musikern, journalisten och författaren Kristian Gidlund endast 29 år gammal i cancer. Efter sig lämnar han bloggen I kroppen min som under hans sista år i livet blev miljoner människors existentiella andningshål. I Jani Lohikaris dramatisering och Johan Paus regi följer vi en man spelad av Razmus Nyström. Med en brinnande angelägenhet och en starkt fysisk dynamik utforskar han meningen med livet såväl som med döden. Musiken är specialkomponerad för föreställningen och framförs live på scen av Mats Björke, Kristians barndomsvän och tidigare medlem i hyllade bandet Mando Diao. Kristian Gidlunds ord bär oss genom en resa i livets slutfas och hjälper oss att gripa ett intensivt tag om nuet.
"Kanske får vi bara den tid som tilldelas oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Paradiset kan vara en plats på jorden."
(Kristian Gidlund 1983 – 2013)
Föreställningslängd: 1 tim 15 min
Urpremiär 7 juli på Parkteatern - Kulturhuset Stadsteatern. Efter sommaren Riksteaterturné i hela landet med premiär 12 september i Borlänge.
Läs mer om Parkteatern – Kulturhuset Stadsteatern och föreställningarna i juli månad 2023:
kulturhusetstadsteatern.se
Läs Kristians blogg I kroppen min
http://ikroppenmin.blogspot.com
Kristian Gidlunds texter blir föreställning – 10 år efter hans bortgång
Se inslaget på TV4 Play
Medverkande
Razmus Nyström och Mats Björke
Konstnärligt team
Idé: Josefin Rosales
Manus: Jani Lohikari, efter texter av Kristian Gidlund
Regi: Johan Paus
Dramaturg: Eva-Maria Benavente Dahlin
Musik: Mats Björke
Ljusdesign: Peter Stockhaus
Scenografi och kostym: Julia Herskovits
Mask: Agnes Kenttä
Producent
Riksteatern i samproduktion med Parkteatern – Kulturhuset Stadsteatern.
Video
Recensioner
Falu-Kuriren
"Det är en fin, generös och i grunden livsbejakande uppmaning till de som får leva vidare. "
Dagens Nyheter
"Med sin sköra men egendomligt sega gestalt förkroppsligar Razmus Nyström det motstånd Gidlunds texter ger uttryck för. "
Svenska Dagbladet
"Regissören Johan Paus riktar iscensättning mot en ung publik, stryker under budskapet om att leva, ta vara på sekunderna. Inte låta ett uns liv gå till spillo."
Expressen
"Samspelet mellan Nyström och Björke är något av det allra bästa med föreställningen. Björke speglar Nyströms glädje och ångest i musiken, men också i sitt eget minspel. Han sitter bakom sina syntar, som någon slags gud som betraktar människans naiva hopp om att övervinna döden. "
Dala-Demokraten
"Mats Björke visar på en stor musikalisk bredd och en fingertoppskänsla när det kommer till att hitta rätt tajmning för varje ton. Förtvivlan, jubel, sorg, hopp, smärta och upphetsning avlöser varandra i tonerna från syntar, trumpet och inspelat ljud av gnäggande hästar och gråtande barn."
Kyrkans Tidning
"Den unge Gidlunds texter bultar i scenversionen av livskraft, tempo och glädje."
