Svenska Dagbladet

Nu levandegör hans dotter Anna Takanen familjens öde i en känslomättad scenberättelse som vidgas till att handla om alla som lider av förlusten av sitt hemland. […] Anslaget är enkelt, intimt. Anna berättar bara för oss, återhållet och finstämt, sekunderad av Kumpuvaara. Han spelar mjukt på sitt dragspel, för det mesta vemodiga toner, rättar hennes finska uttal och hoppar då och då in när han behövs. […] Regissören Mikaela Hasán arbetar med nyanser i tal, i kroppsliga uttryck, i det som inte kan sägas men som kan förmedlas i avvärjningar och tystnader. Det handlar om stora och ohanterliga känslor som under föreställningen hamnar hos publiken, blandade med moment av fin humor. […] Anna Takanens och hennes familjs öde vidgas till att handla om en hel nations öde och i förlängningen om alla som lider av förlusten av sitt hemland, här, nu idag. […] Det är mycket bra.