Innan ni går på en dansföreställning kan det vara bra att ta reda på lite praktisk information:
Utöver detta kan det vara givande att läsa om föreställningen:
Ett sådant förarbete kan naturligtvis, framför allt för yngre barn, leda till besvikelse eller att de i efterföljande samtal saknade något eller att de faktiskt har upplevt något som inte gestaltades på scen.
Ibland kan det vara svårt för både barn och vuxna att veta hur de ska reagera vid en dansföreställning, kanske på grund av att det är första gången för båda två. Låt kroppen reagera spontant och lyssna in känslor som uppkommer, snarare än att leta efter en handling som kanske inte finns där. Du som lärare har möjlighet att uppleva föreställningen tillsammans med barnen. Är du engagerad kan barnen ha lättare att bli engagerade.
Ta gärna reda på vad som krävs innan. Vissa dansföreställningar bygger på deltagande och då är det viktigt att vuxna och barn förbereds på det så att de kan mötas i upplevelsen. Kanske uppmuntras ni till att ta av era skor och strumpor och att i vissa partier, eller under hela föreställningen, medverka tillsammans med dansarna. Det är dansarnas roll att skapa en trygg miljö. Lärarens roll är att uppleva miljön tillsammans med barnen.
Till några produktioner finns en lärarhandledning att använda sig av medan det ibland sker efterföljande samtal eller rörelseworkshops i samband med en föreställning. Medan dansarnas främsta uppgift är att skapa en föreställning är lärarens roll att förvalta upplevelsen och att ge verktyg till eleverna så att de kan fortsätta reflektera och resonera kring dansföreställningen.
Elever förväntas kunna ta till sig allt, från läroböcker till konstupplevelser. I efterarbetet av en dansföreställning har läraren möjlighet att möta eleverna utifrån sin egen upplevelse, till skillnad från den annars kanske rådande pedagogiska rollen som ska kunna förklara, begripliggöra eller lära ut rätt formler. Läraren och eleven kan mötas i sina upplevelser vilket kräver att även läraren kan ta föreställningen till sig.
En bra inledning kan vara att prata om dansföreställningen. Undvik gärna värderingsfrågor och utgå hellre från upplevelsen. Danskonsulenterna i Stockholm rekommenderar fyra frågor att börja med:
Dessa går sedan att utveckla till diskussioner om exempelvis dansarnas uttryck, rörelsemönster i rummet och dynamik.
Har ni sett flera föreställningar kan ni jämföra dem med varandra:
Ytterligare ett verktyg är att låta eleverna dansa själva, antingen tillsammans med en danspedagog eller med läraren. Det är viktigt att stunden blir meningsfull för eleverna. Många barn och unga, likt vuxna, har svårt att improvisera på kommando fritt till musik utan vidare instruktioner. Har ni sett en föreställning på tema kön och rörelsemönster kan det vara någonting att utforska vidare i den egna kroppen. Hur känns det att röra sig litet respektive stort i ett rum eller att stå bredbent med armarna rakt upp till skillnad från ihopkrupen i ett hörn?
Kanske kommer eleverna ihåg någon rörelse från föreställningen som de vill prova själva eller lyssna på den musik som användes i föreställningen.
Möjligheterna är många och om tid och lust finns kan efterarbetet öppna upp för ännu fler världar och perspektiv.
Samtal och reflektioner kan genomföras i helklass, gruppvis eller enskilt genom att till exempel skriva eller rita.
Lärarens arbete handlar mycket om att visa elever sådant de inte skulle ha funnit på egen hand och erbjuda kopplingar mellan deras egen värld och andra världar. Genom att låta barn och unga gå på dansföreställningar knyts kontakter med danskonsten, en kontakt som annars kanske aldrig inträffat. Vid varje dansföreställning skapas någonting nytt mellan scen och salong. Dansen gestaltar livet, kan ställa omvälvande frågor och väcka känslor.
Innehållet är hämtat ur lärarhandledningen Att öppna nya världar.
Här kan du beställa tryckta exemplar av Att öppna nya världar.
