"Det ska bubbla, gnistra och kännas"

Vad har du som konstnärlig ledare för ambition med Riksteatern Barn & Ungas produktioner?

Att skapa svettningar, gapflabb, floder av tårar, fniss, ökad puls, upphetsning, stora ögon, kritiska kommentarer, tröst, skrik rakt ut i salongen, plötslig förståelse, svindlande tankar, hångel, stillhet och spring i benen. Det ska bubbla, gnistra och kännas. Då är jag nöjd.

Varför vill du skapa scenkonst för just barn och unga?

Vi på Riksteatern Barn & Unga möter en kunnig publik med mycket åsikter om vad berättande är och ska vara. Jag uppskattar att publiken ställer höga krav, det tvingar oss till nya konstnärliga upptäckter. Vissa i publiken upplever scenkonst för första gången någonsin. Det vi skapar behöver därför vara slittåligt och av hög kvalitet, från idé och manus till visuellt utförande och skådespeleri.

Hur mår scenkonsten för den unga publiken i Sverige idag?

Den mår bra, tack! Barn och unga-fältet har länge varit en fristad för det konstnärliga avantgardet i Sverige och samlat de skarpaste och modigaste konstnärerna. I och med att scenkonst för barn och unga ofta sker inom skolans ram präglas den säkkan av vanliga vuxna krav som biljettförsäljning, kända ansikten och titlar. Vi har friheten och ansvaret att skapa det oprövade och flytta fram konstens gränser.

Vad är unikt för Riksteaterns föreställningar för barn och unga?

Drömmen är att skapa framtidens barn och unga-klassiker, det vill säga berättelser som tar avstamp i vår tid men som bär oerhört mycket längre än så. Textutveckling liksom att utveckla idéer och manus i nära dialog med upphovspersonerna är jätteviktigt för mig som konstnärlig ledare. Det är i omsorgen i den processen som vi kan hitta berättelser som tar tag i publiken så intensivt att de kommer att minnas dem för resten av sina liv.

Vad är din främsta uppgift som konstnärlig ledare för Riksteatern Barn & Unga?

Landets skolor står inför stora utmaningar i dag, och det är inte alltid en självklarhet att det finns ork, tid och resurser att ta emot och uppleva scenkonst. Dessutom fördelas inte scenkonst för barn och unga jämlikt över landet. En del av mitt jobb handlar om att på riktigt föra in barns perspektiv i teaterarbetet så att vi kan utveckla föreställningar och format som skapar genuin kontakt och når ut även till dem som inte brukar få ta del av kulturutbudet. Jag vill se till att det ständigt pågår samtal mellan publik, skola, teater, aktuell forskning och konstnärer.