Är det synd om papporna? Tre unga män ställer sig själva frågan ur sitt eget perspektiv med humorn som ingång.
”Pappa, även far eller fader, är den manliga föräldern till ett barn. Den kvinnliga motsvarigheten till fader är moder.”
- wikipedia.se
Vad är en pappa? En motsats till en mamma? En långkokande hipster botaniserandes i den biodynamiska boutiquen på hörnet med barnet över den ena axeln och surdegslimpan över den andra? Ett hatande alias på ett forum för nyblivna föräldrar, frenetiskt hamrande på sitt tangentbord mitt i natten i skenet från sin datorskärm? Är pappa närvarande eller frånvarande? Varför har så många växt upp utan en pappa? Är det synd om papporna?
”Det är synd om papporna” är en utforskande och självreflekterande föreställning som tar avstamp i vår samtid. En föreställning om papparollen i modern tid.
Behövs pappan? Vilken typ av förälder kommer man att bli? Vilken sorts förälder vill man bli? I ett samhälle fyllt av kvinnohat, förtryck och rasism står många och ser på, betraktar och synar.
Föreställningen utgår delvis från texter hämtade från diskussionsforum på internet så som familjeliv och flashback, från debatter och från skådespelarnas egna iakttagelser. Varför pratar vi om papparoller och mammaroller och inte bara om föräldrar? Tre unga män ställer sig själva frågan ur sitt eget perspektiv.
Medverkande
Erik Glaad, Jonathan Andersson, Erik Andergren och Lycke Ramel.
Konstnärligt team
Av: Joel Schmidt, Lotta Ramel, Jonathan Andersson, Erik Andergren och Erik Glaad, Regi: Lotta Ramel, Musik och sångtexter: Joel Schmidt, Scenografi: Miranda Renberg och Linda Gonçalves, Ljus och ljud: Johannes Persson, Kostym: Miranda Renberg och Linda Gonçalves, Mask: Linda Gonçalves
