Språkprofessor Higgins slår vad om att han kan träna bort den enkla blomsterflickan Elizas breda dialekt så hon blir presentabel i societeten. Den snobbige professorn menar att det är oklanderlig språkbehandling som ger tillträde till eliten.
My Fair Lady är baserad på George Bernard Shaws pjäs om kvinnlig frigörelse, Pygmalion (1912), där han vred på den urgamla myten om mannen som skapar den perfekta kvinnan. Frederick Loewes ikoniska musikalversion utnämndes raskt till den perfekta musikalen. Inte bara för en rad musikaliska hits utan också för den intelligenta historien med dess skarpa kritik av klassamhället och obarmhärtiga satir över människors fixering vid yta.
När originalpjäsen sattes upp i London ändrade teaterchefen, som också spelade Higgins, pjäsens slut till »lyckligt« och lät manschauvinisten Higgins få sista ordet. Trots att författaren blev ursinnig följde slutet med både när pjäsen blev musikal och film. Hur slutet blir när Anna Novovic regisserar Lindy Larsson och Annica Edstam i huvudrollerna återstår att se våren 2016.
En samproduktion mellan Malmö Opera och Helsingborgs stadsteater.
Medverkande
Higgins: Lindy Larsson. Eliza: Annica Edstam. Pickering: Jörgen Düberg. Doolittle: Bengt Krantz. Freddy: Jonas Schlyter. Ensemble: Frida Engström, Dardan Bakraqi och Tomas Bergström.
Konstnärligt team
Musik: Frederick Loewe. Sångtext & manus: Alan Jay Lerner, baserad på George Bernard Shaws pjäs Pygmalion. Översättning: Ingela »Pling« Forsman. Musikalisk bearbetning & arrangemang: Jakob Lindbirk. Scenografi & kostym: Helle Damgård.
Ljus: Johan Bergman. Bearbetning & regi: Anna Novovic. Kapellmästare: Jakob Lindbirk.
