Till innehåll

Att se en cirkusföreställning med barn och unga

Cirkus är en fysisk konstform och ett levande risktagande. De som närvarar vid föreställningen, både som artister och som publik delar samma fysiska rum och samma känsloupplevelser.

Åldersgrupper, målgrupper och mottagare
Publikreaktioner som skratt, utrop och kommentarer är mycket sällan störande för artisterna utan bara ett tecken på att samspelet fungerar. De barn som vill kommentera aktiviteterna för sin bänkgranne gör det vanligen för att beskriva och förstå sin egen upplevelse och kommentarerna är oftast berikande. En elevgrupp som hörs och syns är inspirerande för artisterna.

Det finns cirkusföreställningar som passar alla möjliga målgrupper och därför inte behöver någon rekommenderad åldersindelning. Producerande kompanier som riktar sig till skolelever är normalt mycket noga med information om produktionens teman, vilka åldrar föreställningen passar för och om något särskilt krävs av publiken. Cirkuskonsten är vanligen tillgänglig, oavsett språkkunskaper, eftersom föreställningar sällan innehåller tal eller skrift. Om talat eller skrivet språk ändå förekommer så är det ofta i korta avsnitt.

Cirkusbesökare i småbarnsåldern möts ofta av cirkusföreställningar som har leken och den fysiska komedin som teman. Cirkusartister inspireras ofta av barnens attityd till sin omvärld och tycker om att skapa med barnens lek som utgångspunkt. Miljön och världen som beskrivs i dessa föreställningar är ofta intim och färgglad. Tempot är behagligt och det är ovanligt med föreställningar som är över en timme långa.

Det är vanligt med direkt kommunikation mellan artister och publik, i blickar eller i delade fysiska rörelser som härmningar. Det kan finnas en utmaning i närheten mellan artister och publik. En del barn kan vara så intresserade av att närma sig scenen att det uppstår risker. Som lärare kan det vara bra att veta vilka regler som gäller. En lärarhandledning för produktionen innehåller normalt den information som behövs. Artister och lärare kan stödja varandra i att ge eleverna ramar som fungerar.

Skolelever kan se såväl traditionell cirkus som nycirkusföreställningar.
Vanligen så är humor och fysisk komedi en viktig del av berättandet. Ett starkt fokus på traditionella cirkuselement med spektakulära trick och ett fokus på underhållning och wow-känsla är också vanligt.

Förberedelser
Inför föreställningsbesöket är det klokt att tänka över vad ni behöver veta. Först och främst kanske praktiska frågor om resan till platsen, lokalens utformning, möjlighet att äta matsäck eller vad som ska hända med ytterkläder, väskor och skor. En trygghet runt det praktiska hjälper såväl elever som lärare att ta del av föreställningen utan att oroas för om man ska hinna med bussen eller hitta till toaletten.

Om man i sin elevgrupp har särskilda behov att ta hänsyn till så kan det vara lämpligt att kommunicera om det med produktionens kontaktperson. Kanske har man elever med hög känslighet för ljud eller effekter, som cirkusföreställningar ofta innehåller. I så fall kanske de eleverna behöver placeras i publiken så att de har möjlighet att lämna lokalen, eller att de kanske bör förses med hörselkåpor. Ibland kan också anpassningar av föreställningen eller förutsättningarna avtalas med producenten. Sådana anpassningar kan exempelvis vara något sänkt ljudvolym, eller ökat ljus över publikplatserna.

I lärarhandledningen finns beskrivningar av föreställningens teman och frågeställningar som elevgruppen kan ta sig an före besöket och eventuellt övningar som gruppen kan göra i klassrummet. Att ta sig an handledningsmaterialet är ofta ett bra sätt att förbereda eleverna på upplevelsen och ge dem rätt förväntningar.

Upplevelse
Konstupplevelser av alla slag berikar besökaren och vidgar hens värld. På cirkusen kommer eleverna att få se saker som de inte har sett förut. Artisterna kommer att försöka ge dem en hissnande känsla i magen, roa dem och eventuellt berätta en historia för dem. Elever kommer att uppleva föreställningen på många olika sätt och uppskatta olika delar av den. En del av dem kommer att identifiera sig tydligt med någon viss artist eller aktivitet. Kontrollen och närvaron hos en jonglör inspirerar någon, balansen och modet hos en lindansare, en annan. Lämna barnen fria med sina upplevelser och minnen och kom ihåg att alla upplevelser är lika värdefulla.

Efterarbete
Många gånger är det värdefullt att återvända till handledningsmaterialet även efter föreställningen. Kanske finns där tips på frågor eller aktiviteter som klassen kan göra i efterhand för att hjälpas åt att bearbeta upplevelsen. Bearbetning sker också ofta naturligt genom att elever vill leka cirkus eller testa cirkustrick med sin nyfunna inspiration.

Försök att ge gruppen tillgång till miljöer där de kan utforska det som de sett fysiskt. Det kan vara en workshop i cirkus, kanske till och med tillsammans med artisterna eller bara vara en välutrustad redskapsbod på skolgården och några lämpliga platser att balansera på. Lekfullt utforskande av cirkusens discipliner och aktiviteter stärker upplevelsen, gör den mer minnesvärd och bidrar till mer fysisk aktivitet i barngruppen.

Det är alltså inte svårt att med enkla medel skapa möjlighet för fortsatta aktiviteter efter föreställningen.

 

Innehållet är hämtat ur den uppdaterade lärarhandledningen Att öppna nya världar (2024).

Här kan du beställa tryckta exemplar av Att öppna nya världar.