Den vuxnes roll före och under teaterbesöket

Förbered teaterbesöket efter lust och förmåga. Om det finns möjlighet – utgå gärna från teaterns eget material. Läraren behöver inte vara expert på föreställningens innehåll, tematik eller problemställningar. Läraren är en åskådare som i likhet med eleverna har sin helt egna upplevelse.

• Undvik att göra teaterbesöket till en skoluppgift med krav på ”läxa” i form av handlingsresumé etcetera. Då blir det mer lustfyllt att gå på teater – och utbytet kan bli minst lika stort och berikande.
  
  
• Förbered eleverna genom att vara tydlig med de praktiska förutsättningarna inför teaterbesöket (resa, tid, plats).
  
  
• Berätta om skillnaden mellan teater och bio/film, att teater är direktkommunikation och att publiken är medskapande. Det som händer i salongen påverkar vad som händer på scenen.
  
  
• Ta gärna reda på vad föreställningen handlar om för att ge en liten försmak på vad som väntar. Introducera gärna själva ämnet genom att läsa om tematiken för föreställningen, författaren, den tid när pjäsen skrevs och/eller när den utspelas etc – kanske med hjälp av tips från teatern. Däremot behöver man inte ge en alltför detaljerad handlingsredogörelse – teater ska också vara överraskning, en upplevelse i sig!
  
  
• Det kan vara bra att som vuxen vara förberedd på de ämnen och frågor som föreställningen behandlar – även om barnen väljer att intressera sig för helt andra saker i föreställningen.
  
  
• Om möjligt – var generös med tiden före och efter teatern.
  
  
• Om möjligt – låt teaterupplevelsen sjunka in utan stress. Ibland finns det till och med tid för eleverna att dröja sig kvar, titta närmare på scenen och kanske även tala en stund med skådespelarna.
  
  
• Syftet med förarbetet är att väcka lust och intresse för föreställningen. Det kan också vara att ge en grundförståelse för teaterns språk och att ge impulser till tankar kring föreställningen.

Efter teaterbesöket

Reflektion och fördjupning

Ungdomar lever idag i ett oerhört snabbt mediesamhälle där det inte alltid finns utrymme för eftertanke. Ett samtal kring en teaterföreställning kan ge plats för reflektion och fördjupning.

Grundförutsättningen är att alla åsikter har samma tyngd – elevers som lärares. Man kan och får tycka olika, man har skilda åsikter och olika smak. Det spännande är när man försöker lyssna på varandra och när man kan jämföra synpunkter och upplevelser.

Börja gärna diskussionen med att samtala kring föreställningens handling, ämne, angelägenhet, aktualitet etcetera innan man kommer in på värderingar och smak – då blir samtalet ofta mer engagerat och nyanserat. Det finns känslor och upplevelser som man inte kan – eller ska behöva kunna – formulera utan som man behöver fundera på och reflektera över ifred. Och det finns tankar och känslor som det är härligt att få diskutera med andra efter teatern.

Minnesrunda

Man kan börja ett samtal om föreställningen på många sätt. Ibland kan det vara bra att starta med en minnesrunda. Alla får fundera en liten stund – kanske medan man blundar – för att komma ihåg en scen eller en situation som man särskilt minns från föreställningen. När alla är färdiga får de i tur och ordning berätta om sitt minne. Ibland kan det vara på sin plats att eleverna får berätta för varandra två och två innan de berättar för hela gruppen/klassen. Eller så kan man rita eller skriva ner sitt minne innan man diskuterar. Med minnesrundan kan man skapa en gemensam bas för att återberätta föreställningen och hitta olika tolkningar och synpunkter på centrala scener, teman och aspekter.

Teatersamtal med yngre barn

• Låt barnen diskutera, fundera, tycka och tänka kring föreställningen.
  
  
• Kanske har barnen fått något program, en bild eller ett minne från teatern att tala om. Respektera de barn som vill ha sin upplevelse i fred. Det kan ta tid att smälta konstupplevelser – ibland kan minnen från en teaterföreställning dyka upp i lek eller samtal veckor eller månader efter att den ägt rum.
  
  
• Om man vill kan man uppmuntra tecknande, målande, barnens eget teaterspel eller docklek utifrån föreställningen. Låt föreställningen blir ett avstamp för fantasi, kreativitet och barnens eget skapande.

Teatersamtal med skolbarn/elever

Ett samtal kan börja med lärarens nyfikenhet på elevernas synpunkter, inte med fokus på om de tyckte det var bra eller dåligt utan på vad de tyckte föreställningen handlade om: Vilken historia berättas? Känner jag igen mig? Samtalet kan även kretsa kring föreställningen utifrån att innehållet gestaltas genom teaterns eget specifika och mångfacetterade språk av text, ljud, bild och rörelse. 

Hur berättar man på teatern?

• Hur beskrivs tid och miljö i dekorationer, ljus och kostymer, musik och ljud?
  
  
• Hur beskrivs karaktärerna genomskådespelarna?
  
  
• Hur beskrivs karaktärerna genom kostymerna?
  
  
• Hur beskrivs känslor och stämningar i dekorationer och kostymer, ljus och ljud, musik och rörelse? Och i skådespelarnas roller och spel?
  
  
• Finns det speciellt viktiga scener, situationer och händelser? Motivera.

Teater ger möjligheter att följa

I läroplanen för skola och förskoleklass (Lgr22) uttrycks tydligt målet att eleven ska kunna använda kunskaper från de humanistiska och estetiska kunskapsområdena och ta del av uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt ha utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud. Där formuleras också att eleven ska få uppleva olika uttryck för kunskaper, känslor och stämningar och att ”Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar.”

I läroplanen för förskolan (Lpfö 18) betonas grundläggande värden som medkänsla, inlevelse och kulturell mångfald.  Förskolans uppdrag handlar också om att ge utrymme för reflektion över livsfrågor, erbjuda delaktighet i kulturarv, utveckla den kulturella och kommunikativa kompetensen, stimulera fantasin och förmågan till symboliskt tänkande, upptäcka nya sätt att förstå sin omvärld samt uppleva, och samtala om, estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans.

Låt teatern vara en möjlighet att följa läroplanernas övergripande mål att varje barn

• kan leva sig in i och förstå andra människors situation,
  
  
• kan använda sig av ett kritiskt tänkande och självständigt formulera ståndpunkter,
  
  
• kan använda och ta del av många olika uttrycksformer såsom språk, bild, musik, drama och dans samt ha utvecklat kännedom om samhällets kulturutbud,
  
  
• utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.

I läroplanen betonas: ”Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa” liksom att ”Skolan har i uppdrag att förmedla och förankra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället.” Vidare formuleras att ”Eleverna ska kunna orientera sig och agera i en komplex verklighet” och att det är nödvändigt att eleverna utvecklar sin kritiska förmåga och kan inse konsekvenserna av olika alternativ.

I skolans uppdrag ligger att ge utrymme för olika kunskapsformer. Läroplanen för förskoleklassen innefattar att ”tolka och samtala om innehåll och budskap i olika estetiska uttryck”. Teaterföreställningar och teatersamtal ger möjlighet till att fundera över värden och värderingar, historiska och etiska perspektiv, kulturell mångfald samt att utveckla en konstruktivt kritisk förmåga och förståelse för en komplicerad samtid.

Använd teaterföreställningen som ett redskap för att följa skolans uppdrag gällande hur eleverna kan utveckla sin förmåga till kommunikation och dynamiskt tänkande, hur språk, kultur, samtal, lärande och identitetsutveckling är tätt förknippade och hur skolan ska stimulera elevernas personliga ställningstaganden, kreativitet och nyfikenhet.

Teatern är en fantastisk plats för att ”främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse” – för att öppna nya världar som ger möjligheter till inlevelse, upplevelser, empati och förståelse; till reflektion och samtal.

Barnkonventionen

Barn har rätt till kulturella och  konstnärliga upplevelser utifrån Konventionen för barnets rättigheter (från 1989 och gäller som svensk lag sedan 2020).

Barnrättskonventionens artikel 31 formulerar barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet.

Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.

Konventionsstaterna ska respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och ska uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.

Innehållet är hämtat ur den uppdaterade lärarhandledningen Att öppna nya världar (2024).

Här kan du beställa tryckta exemplar av Att öppna nya världar.